Medeltidsmuseet

Badkruka? Helt rimligt. I alla fall under medeltiden.

Troligen varken vågade eller ville människor bada i Stockholm under medeltiden. Att ta ett dopp kom nämligen med risk för att få infektioner och att dofta av stadens alla sopor.

Längre söderut såg det dock ut att ha funnits vattenvänligare länder. Vissa målningar från Europa visar människor i vatten, ibland med flythjälpmedel. I skrifter som mirakelsamlingar där skeppsbrott och olyckor beskrivs kan man läsa om rädslan för att barn och vuxna skulle drunkna. Enligt texterna visste man att fiskar, människolika varelser och fabeldjur höll till i vattnet. Det gällde att vara försiktig så att man inte lockades av sjöjungfrun. Och att båten inte blev omkullvräkt av Kraken eller kanske allra värst – splittrad av Den nordiska havsormen.

Bild 1: Sida ur Dyalogus creaturarum moralisatus med en lockande sjöjungfru, Kungliga biblioteket.

Bild 2: Härnevi kyrkas siren, foto Pia Bengtsson Melin.

Sommarlovet 2024 börjar lida mot sitt slut. Låt oss gå tillbaka till 1300-talet, vad kunde man vänta sig av skolgången då?

I Stockholms Byskola, nämnd år 1315 genom en Arvid skolmästare, gick det fler pojkar än man tidigare trott. Förutom undervisning i läsning fick skolgossarna sjunga i kören samt tjänstgöra som korgossar under mässan. Olydiga och mindre flitiga elever fick känna på riset eller så fick de ett slag över handen med färlan. Möjligheten att anmäla läraren kunde man bara drömma om. En del av dessa gossar skickades sedan vidare till en katedralskola, till exempel i Uppsala. På schemat stod grammatik, logik, retorik och latin. Vissa reste till något universitet. Bologna och Paris var populära, med framtida yrken som präst eller jurist. Kanske doktor?

Flickor fick inte gå i Byskolan, inte heller alla pojkar. Men en flicka till en rik borgare eller adelsperson kunde få en egen lärare, hemundervisning alltså. Det hade till exempel Birgitta Birgersdotter, känd som Heliga Birgitta (ca 1303 – 1373). Hon hade den bästa läraren man kunde tänka sig: Magister Matthias (död ca 1350), dominikanpräst och berömd författare.

Bild 1: Skola ur Olaus Magnus ”Historia om de nordiska folken”
Bild 2: Färlor

Idag firar vi Olof! Den 29 juli betyder Olofsmässa och namnsdag för Olof och Olle. Men vem var Sankt Olof egentligen?

Sankt Olof, eller Olav, var Nordens stora helgon. Han dog år 1030 och hans legend visar att man inte behövde vara Guds bästa barn från början. Nere på kontinenten kom han i kontakt med kristendomen och väl hemma igen propagerade han för den nya religionen. Många lät döpa sig, kanske var det säkrast med tanke på Olofs rykte. Legenderna om Olof var och är många. En gång seglade han ikapp med sin hedniske bror, rakt genom berget seglade han och där stod trollen på pass!

Många var och är de pilgrimsleder som bär till Trondheim, Nidaros, vars första stenkyrka byggdes kort efter Olofs död. Och många är de kyrkor som tillägnades honom, till exempel Värmdö kyrka. Där finns ett Olofsskåp tillverkat 1514 av Lars snickare.

Olof firades i hela Norden den 29 juli, Olofsmässan var en stor märkes- och festdag.

Bilden föreställer en staty av Sankt Olof i koret av Sankt Olofs kyrka i byn Sankt Olof i Simrishamns kommun. Foto: David Castor.

En mystisk kungagrav och gråa munkar!

Riddarholmskyrkan sticker ut i Stockholms siluett med sin genombrutna gjutjärnstornspira. Idag förknippas kyrkan mest med kungliga gravar, men det är också Stockholms enda bevarade klosterkyrka.

Redan 1270 skänker kung Magnus Ladulås mark på ön Kidaskär och bygget av franciskanernas konvent sätter igång. Franciskanerna var en tiggarmunksorden och skulle leva på allmosor. De sökte sig till städer där det fanns många människor i rörelse och större chans till gåvor. I folkmun kallades franciskanerna ofta för gråmunkar på grund av färgen på den dräkt de bar. Ön där deras kloster låg fick med tiden namnet Gråmunkeholmen.

I Magnus Ladulås testamente pekade kungen ut sin önskade gravplats. Önskan var att bli begravd i gråmunkarnas kyrka, men när han dog den 18 december 1290 var kyrkan inte färdigbyggd. Därför begravdes kroppen först sommaren 1292. Exakt var kungens kvarlevor lades till sista vilan vet vi dock inte. Länge trodde man att kvarlevorna fanns i gravtumban som bär hans namn, men mellan 2011-2018 genomförde projekt Magnus Ladulås där bland annat Medeltidsmuseet medverkade. Då gjorde man undersökningar i båda tumborna i koret och det konstaterades att Magnus Ladulås ben inte fanns bland de gravlagda. De som är begravda i dessa gravar har nämligen alla dött på 1400-talet eller i 1500-talets början. Exakt var kung Magnus ben ligger är fortsatt ett mysterium…

Planerar du en medeltida utflykt i sommar? Då är kyrkan väl värd ett besök! Det är en mäktig treskeppig kyrka som har en hel del medeltid kvar. Dessutom brukar temperaturen vara åt det svalare hållet.

Foto: Ray Wahlsten

Fun växt-facts:

Visste du att en av de tidigaste örterna i Sverige är dill? Det växte i Sverige redan från Kristi födelse. Hade du koll på att lavendeln kom till Sverige runt år 1300, och att det äldsta fyndet är från Skänninge? Eller att man brukar härleda växters historia till traditioner som att brygga öl med humle, pors eller enbär? Nu vet du!

Just nu pågår det spännande arkeologiska forskningsprojekt kring fröer och odlingar. Exempelvis ett där 200 platser i Sverige undersöks arkeobotaniskt. Läs mer på arkeologerna.com om du tycker det låter spännande.

Bilden visar Häverö kyrka. Foto: Lennart Karlsson, SHM.

Sugen på att måla om i sommar? Här kommer inspiration från en som vet vad han gjorde!

Albertus Pictor, på svenska Albert målare, är troligen den medeltida kyrkomålare som är mest känd för eftervärlden. Han bodde i Stockholm från 1473 fram till sin död 1509. Han omnämns ofta i stadens olika böcker och kallas omväxlande målare och pärlstickare. En pärlstickare var en hantverkare som broderade med pärlor, silke och guld. Kunderna var oftast kyrkor men även rikare familjer.

Albert och hans verkstad målade över 30 kyrkor i Mälardalen från 1460–talet till 1509. Att måla en kyrka var ett arbete för en hel verkstad. Pigmenten skulle rivas, färger beredas, motiv, ornamentik och språkband skulle skissas upp och sedan färgläggas. Albertus målningar håller hög teknisk kvalité. Det är ett myller av figurer och berättelser, såväl bibliska som folkliga motiv. Språkbanden är skrivna både på latin och på svenska.

I Sverige utfördes kyrkomålningarna ”al secco”. Det betyder att de gjordes på torr puts. Motiven skissades upp med kol eller ristades in i putsytan. Under åren har många av färgerna förändrats. Den brunröda, ockragula och ärggröna färgen har bevarats bra, men blått har i många fall bleknat. Den gula färgen var från början citrongul, men är idag brungrå. Violett har nästan helt försvunnit. Ansiktena var från början rosa, men är nu grå. Röd färg har bevarats olika bra beroende på vilket ämne som använts till färgen. Färg baserad på blymönja har svartnat och gjort att målningarnas människor idag ofta har svarta läppar och svarta rosor på kinderna. Cinnober, som var dyrare, har bevarats bättre. Det kan man bland annat se i Själakoret i Storkyrkan i Stockholm.

Om du är sugen på en utflykt till medeltida kyrkor rekommenderar vi att du tar en titt i boken ”En vägvisare till Albert målares kyrkor” som går att hitta på bibliotek eller antikvariat.

Bild: I Kumla kyrka i Västmanland har Albert målat tre valv och väggar. Dessa målningar har aldrig varit överkalkade och är av väldigt god kvalité. På bilden syns bland annat den apokalyptiska jungfrun omgiven av två kyrkofäder. Foto: Per Bergström, SU.

Semestertips!
Att ge sig ut på pilgrimsvandring kunde ha många orsaker: för att göra bot, förbättra sig som människa, bli frisk, tacka för tillfrisknande eller helt enkelt för att det var spännande. En som fick vandra i sju år för att göra bot var Elin Tregagås i Norge. Det var straffet för att hon med diverse häxkonster försökt skilja sin älskare från hans hustru. När man inte kunde bestämma sig för vilken helig plats man skulle bege sig till fick tärningen avgöra resmålet – tre eller fyra platser fick varsitt nummer och så blev det som det blev.

I Uppsala fanns Sankt Erik, i Vadstena den Heliga Birgitta, i Trondheim (kanske lite långt …) fanns Sankt Olof, Nordens största pilgrimsmål. Och i Stockholm fanns svartbrödernas undergörande mirakeltavla Helga Lösen – en korsnedtagningsbild i rent silver.

Pilgrimssugen? På med hatten och kappan eller manteln, packa ränseln och glöm inte käppen! Och se till att du har prästens tillstånd att ge dig iväg. Lycklig resa!

Hur var det med midsommar på medeltiden?

Den kristna kyrkan har firat Johannes döparens födelse den 24 juni sedan 300-talet. När Sverige kristnades kom också traditionen hit. Dock firade man sedan tidigare midsommar i Skandinavien vid samma tid på sommaren. Kanske var midsommarfirandet ursprungligen en brytpunkt i arbetet på jordbruket. Det mesta var sått och nu hoppades man på bra skörd. Själva midsommarnatten ansågs magisk och var starkt förankrad i folktron.

Ännu finns det traditioner vi kanske inte vill bryta, eller så har vi nya.
Vad gör du på midsommar?

Foto: Marit Holgersson

Vilket roder!

Det påträffades i januari 1935 på 8-10 meter djup vid muddringsarbeten strax söder om Gustav III:s staty vid Logårdstrappan på Skeppsbronkajen, mittemot Skeppsbron 2-4.

Rodret är ca 1,10 meter långt, ca 2,5 cm brett och har ett snidat fågelhuvud med en mycket imponerande näbb. Det finns även synliga hål och fördjupningar från fingerling – beslagen till rorkultens fäste. Rodret är daterat till 1600-tal och är tillverkat av ek.

På den sista bilden ser du en etsning från konstnären Elias Martin som visar en roddbåt med platt akterspegel. Just den typen av roddbåt kan ha haft ett roder som detta. Känner du till några spännande roder?

Bild 1, 2 och 3 – foto: Kevin Chang
Bild 4: Roddare vid Skeppsbron med utsikt över Skepps- och Kastellholmarna 1767. Elias Martin.

⛱️ Sommarkänslor på medeltiden! ☀️

Sommarmånaderna behövde utnyttjas väl av de medeltida stockholmarna. Det skulle s*s och skördas i de små hushållsträdgårdarna. Djuren skulle på bete på malmarna. För hantverkarna följde arbetsdagen ljuset och långa arbetsdagar var ett faktum. Men med ljus och värme kom såklart sommarkänslor även under medeltiden. Livet blev enklare när det är varmare ute – barfotabarn, utomhusbad, ystra kor och fåglar som kvittrar.

I det engelska sångstycket ”Summer is Incumen In” från ca 1260 beskrivs känslan av hopp och glädje när sommaren är i intågande:
Summer has come in,
Loudly sing, Cuckoo!
The seed grows and the meadow blooms
And the wood springs anew,
Sing, Cuckoo!
The ewe bleats after the lamb
The cow lows after the calf.
The bullock stirs, the stag farts,
Merrily sing, Cuckoo!
Cuckoo, cuckoo, well you sing, cuckoo;
Don't ever you stop now,
Sing cuckoo now. Sing, Cuckoo.
Sing Cuckoo. Sing cuckoo now!

Sångtexten ovan är en moderniserad översättning av medeltidsengelskans text. Bilden visar manuskriptet som finns på British Library. Det är vackert handtecknat i rött, blått och svart bläck. Under den engelska texten, i svart, finns texten också på latin, i rött.

Bildkälla: Courtesy British Library. MS Harley 978, fol 11v

Medeltidens gröna fingrar! 🟢✋

Att påta i jorden och vistas i det gröna ökar vårt välbefinnande, det är en nygammal upptäckt. Heliga Birgitta föreskrev att nunnorna i det blivande klostret i Vadstena skulle få promenera i örtagården ”till sin lekamens lättelse”, de skulle få fisa i det fria bland blommor och blad!

Många örter som odlades och nyttjades under medeltiden finns fortfarande i till exempel kvällsteer som citronmeliss (hjärtansfröjd), kamomill, lavendel, vänderot och pepparmynta. Även vildväxande örter användes. Där Klara kloster en gång låg på Norrmalm, vid Mälarens strand, har man hittat spår av nattskatta, besksöta och daggkåpa. Nattskatta är släkt med besksöta och båda är mycket giftiga.
Vänderot kallades tidigare för valeriana och den användes flitigt under medeltiden som lugnande medel.

De som sysslade med läkekonst och mediciner lärde sig hur mycket de kunde ta av växtens verksamma ämne. Om de doserade felaktigt kunde resultatet bli katastrofalt: patienten avled.

Gustav Vasa ägde slottet på Tynnelsö under 1500-talet. Då fugerade kungsgården mera som ett kungligt sommarnöje. Med sina vackra miljöer, fruktodling i trädgården och Mälarens vatten runtom var platsen utmärkt för de kungliga barnen.

Under 1540 talet lekte och roade sig troligen Erik XIV, Johan III och kanske småflickorna Katarina och Cecilia där. Gustav skriver flera gånger brev om och kring sina barn.

"Ath barnen motte komet til Tynnilszöö, Ther wore wij och tiil frijdz medt, effter ther är en lustig platz."

Med andra ord tyckte han att det vore bra om barnen kunde vara på Tynnelsö slott eftersom det är en ”lustig platz”.

Tynnelsö omnämns första gången 1282 och från 1306 tillhörde ön Strängnäs stift. Tynnelsö har varit både biskopssäte och kungsgård. De äldsta delarna kan dateras till 1300 talet och i dag har slottet fem våningar.

OBS bilden är ett montage.

Upplev Riddarholmsskeppet på nära håll!

Vid tre tillfällen i september öppnar Medeltidsmuseet återigen sina dörrar på Helgeandsholmen för att berätta om Riddarholmsskeppets historia, nutid och framtid.

På första parkett, framför skeppet, föreläser marinarkeolog och docent Niklas Eriksson från Stockholms universitet om sitt arbete med att pussla ihop Riddarholmsskeppet med skeppsdelar från museets magasin till en fullständigt ny bild av skeppets utseende.

Du får även höra hur det går till att montera isär skeppet och dokumentera varje enskild del med hjälp av 3D-scanning.

För mer info och biljettbokning, besök Medeltidsmuseets webbplats.

Foto: Ray Wahlsten och Emmy Kauppinen

På Sancta Valborgs dag 1488 skedde ett dråp i samband med majgreve-festligheterna i Stockholm. En smedssven vid namn Didrik Hemmingsson vådasköt Laurens sadelmakare när han red in i staden tillsammans med majgreven. Straffet Didrik fick var, utöver att nå en förlikning med Laurens släktningar, att gå på pilgrimsvandring till Vadstena, Örebro, Svinnegarn och Uppsala.

Traditionen med att välja en majgreve är välbelagd i Stockholm under 14- och 1500-talen. Under festliga former välkomnades sommaren efter en lång, kall och mörk vinter. Ibland verkar en symbolisk strid iscensatts mellan majgreven och kung Vinter. Majgreven bar en krans av löv runt sina skuldror och hans hus smyckades med majträd, trädgrenar där bara toppruskan sparats. Att utses till majgreve var ärofullt och återbetalades genom att betala för festen inom det skrå eller gille som man tillhörde.

Bild: Majgreven och Vinterhövdingens kamp till häst. Olaus Magnus beskriver striden i "Historia om de nordiska folken", utgiven 1555.

Idag, när regnet öser ner i Gamla stan, drömmer vi på Medeltidsmuseet oss tillbaka till gårdagen då våren tittade fram. Men hur kände de, medeltidsmänniskorna, när vintern släppte sitt grepp? Samma som vi? Lättnad eller en massa krav?

Vi vet att man förberedde sig inför Valborg, 1 maj, som bland annat innebar att ett nytt räkenskapsår började för stadens råd. Fester och upptåg skulle hållas, som papegojskjutning. Man vädrade sina kläder och planerade för årets första stortvätt. Och brasor tändes för att skrämma bort vilda djur när kor, getter och svin vallades ut på Åsön, det nutida Södermalm. Om elden även skrämde bort onda väsen var det bara bra.

Rådstugan vid Stortorget tog emot många ärenden från Stockholmarna. Här sammanträdde från 1300-talet Stockholms borgmästare och råd och avgjorde både civil- och brottmål. Som borgare i staden fick man inte ta upp mer än tre fall samma dag inför rätten, annars hindrades andra och det tog för lång tid.

Den 22 april 1477 kan man bland annat ta del av följande rådsbeslut i stadens tänkebok: Laurens Perman får böta 6 mark för knivdragning och 40 mark för att han ”sprang i annans båt” där han dessutom med vilja kastat en yxa från båten.

Samma dag får Jacob Henriksson Knivsmed böta 12 mark för att han bet Långa Lasse Skomakare.

På bilden ser vi en ritning från 1720-tal över Rådstugans fasad mot Stortorget, där Börshuset är beläget idag. Bildkälla: Stockholms stadsarkiv.

Vid årsskiftet fick stadens arkeologiska samlingar ta emot textil från utgrävningen på Helgeandsholmen (1978-1980) från Statens Historiska Museum. Bland textilerna fanns en nålbunden socka och ett par fantastiska skorosor. Det var textil som vi inte visste existerade.

På första bilden ser vi en nålbunden knästrumpa daterad till mitten av 1400-talet. Tjockleken tyder på att den använts som fodring inuti en stövel. Vid närmare betraktning syns det att strumpan består av tre delar och att den har vikts ihop ett flertal gånger innan den genomborrats av något – därav de ljusa fläckarna och de många hålen och fördjupningarna. Den nedre änden av strumpan har även tjära på sig, något som tyder på att den troligen har återbrukats som en tjärsvabb.

På andra bilden ser vi två skorosor daterade till 1600-talet. Skorosorna är 10 cm i diameter och var klassmarkörer och tecken på makt på 1600- och 1700-talen, då det enbart var män från de högre samhällsklasserna som fick bära dessa lyxiga accessoarer. De är löstagbara och kunde användas på olika skor där de sattes högst upp på vristen eller på smalbenet. Utifrån fyndlistan vet vi att de påträffades bakom en järnplåt i anläggning 60, vilket är Tessins stall. I fyndlistan är de dock noterade som skygglappar.

Vad vet du om skorosor eller skorosetter som de även kallas?

Mynttorget – idag en ganska rörig plats förknippad med demonstrationer. Det var nog en ganska rörig plats även på medeltiden, men då av en annan anledning. Då stod en av stadens stadsportar här. Den hette Inre Norreport och idag kan du se formen av stadsporten markerad i stenläggningen på platsen. Stadsporten revs 1672 och då kom Mynttorget till.

Inre Norreport var en del av Stockholms försvar och byggdes troligen under 1300-talets andra hälft. Den befäste och försvarade Norrbros södra landfäste. Från porten löpte en mur som svängde runt nuvarande kanslihusgården. Resterna av åtminstone fyra försvarstorn har hittats vid olika utgrävningar: Draktornet, Gråmunkeporten, Lilla tornet och Lejontornet. Ute i vattnet fanns pålkransar. Det var system av ekstockar nedkilade i gråleran på botten som skapade ett försvar under vattenytan. Klockan åtta på kvällen ringdes i vård. Då låstes alla portar och pålkransarna. Klockan fyra på morgonen ringdes ur vård och människor var återigen välkomna in i staden.

Bild 1: Detalj ur Vädersolstavlan. På bilden syns Yttre Norreport på Helgeandsholmen.

Bild 2: Detalj ur Vädersolstavlan. På bilden syns både Yttre och Inre Söderport.

Bild 3: Vädersolstavlan, beskuren. I vattnet syns pålkransarna.

Bild 4: Ungefärlig vy för Vädersolstavlan från Monteliusvägen 3 april 2024.

Gå på vandring med råttor och drakar under påsklovsveckan!

Medeltidsmuseets vandringar fortsätter utmed gränderna i Gamla Stan. Portar och prång, överbyggnader och portvalv, Storkyrkan och svartbrödernas källare bär på lager av spännande historier. Familjen Ratzberger letar efter en ny bostad och vill gärna bo under ett mycket gammalt hus med mycket historia. I vandringen Glömda drakar och skatter tar vi oss genom staden med en magisk karta i handen. Var står ”Nästan-drottningen” Kristina staty och hur många drakar vaktar Tyska kyrkans torn, Sankta Gertrud?

Detta och mycket mer får du reda på om du följer med på våra vandringar!

För info och biljettbokning, besök Medeltidsmuseets webbplats.

Den 15 september 1479 står det i Stockholms tänkebok att Bengt Krukmakare och Per Mikelsson vittnat inför rådet i Rådstugan vid Stortorget. De påstod att Elof Skomakare huggit ner vide på stadens ägor och detta till ett värde av ½ mark.

Vad skulle Elof göra med videt?

En gissning är att han med videkvistar skulle fläta en korg, en matta, ett hägn eller kanske döva sin huvudvärk med barken från salix. Det mest troliga kan nog ändå vara att han använde barken för lädergarvning, skomakare som han var.

Bakom en liten svart järndörr i Gamla stan finns två medeltida källarrum med sju vackra tegelvalv. Rummen hörde till dominikanerordens kloster i Stockholm. Gustav Vasa rev delar av klostret och kallade dominikanerna för skator, men munkarnas medeltida källarrum finns bevarade än idag!

Under medeltiden var klostret en vallfartsort. Munkarna i Svartbrödraklostret hade en berömd altarbild som hette Helga lösen. Den föreställde Kristi korsnedtagning och sades ha undergörande kraft. Till klostret vallfärdade människor för att be om bot och bättring.

Lördag 16 mars har vi hela fyra visningar av Svartbrödraklostrets härbärge! För mer info och biljettbokning, besök Medeltidsmuseets webbplats.

Foto: Ray Wahlsten

Våren kommer med islossning, vattenflöden och ljus!

Under "barkmånaderna" blev man tvungen att spara på det lilla man hade kvar av matförråd och se till att man hade utsäde kvar till vårsådden. Bark kunde blandas i mjölet vid brödbaket. Låg isen kvar runt öarna, var det svårare att transportera varor till staden med båt.

Barkbåten på bilden är från medeltiden och hittades i kvarteret Svalan på Norrmalm. Seglet och masten är borta, men man kanske kan ana leken vid stadens kant en vacker vårdag.

Foto: Stadsmuseet

Ny medeltida historia!

På bilden kan man se arkeologer från Arkeologikonsult som gräver ut en källare under sommaren 2022. Källaren var det som fanns kvar från ett medeltida trähus.

Huset stod på Södermalmstorg från sent 1280-tal och gick att datera med hjälp av hörnstolparna. Hörnstolparna bestod av pålar från träd som fälldes under 1280-talet. Man kunde datera pålarna genom att titta på årsringarna, så kallad dendrokronologisk undersökning.

Det mesta av huset revs senare för att ge plats åt nya byggnader, men källaren till huset bevarades.

Foto: Marit Holgersson