Ayni Artesania

Pampamesayoc

Hos Q’erosfolket finns två typer av medicinmän och medicinkvinnor, Pampamesayoc och Altomesayoc.

En Pampamesayoc är någon som kommunicerar med andevärlden men även med jorden och som förvaltar och vårdar hennes gåvor. Rollen för en Pampamesa är att upprätthålla balansen i utbytet mellan människor och moder jord. Hon ger oss allt vi behöver och i utbyte behöver vi också nära henne med vår omsorg och med offergåvor.

Q’erosfolket är bönder och herdar till yrket och står i ständig relation till jorden. Varje del av odlingsåret markeras med ritualer, när fälten plöjs, när sådden sker, när skördetiden inträffar och när jorden går i vila. Varje ritual innehåller specifika offergåvor beroende på tiden.

För att bli Pampamesayoc har man känt kallet från andevärlden och valt att svara på det, det är ett livslång antagande och kräver många års träning. I de gamla traditionerna behöver man hitta en lärare som är villig att lära en de olika ritualerna och i utbyte ger man ett alpackadjur, mat till sin lärare och alla ingredienser till offergåvorna. Ett alpackadjur är en mycket stor utgift och att förse sin lärare med mat, men att dessutom stå för de offergåvor som är svåra att få tag på och ofta mycket dyra gör att viljan måste vara stor för att klara uppoffringarna.

Det första steget för en Pampamesa är att först bygga sin Mesa. En Mesa är ett medicinknyte med stenar från heliga platser i naturen som stärker kontakten till moder jord och andevärlden. Stenarna måste sökas efter av eleven själv då de anses vara en gåva direkt från naturkrafterna.

Med sin Mesa kan en Pampamesa sedan utföra healing både för andra och sig själv med hjälp av naturkrafterna. Hen kan få ny kraft genom att ladda sin Mesa och släppa tung energi genom att rensa den, den blir en förlängning av en själv.

Tyvärr kommer inte våra lärare från Q’eros till Sverige i höst pga praktiska anledningar, men vill du gå en grundkurs i hur du skapar din egna Mesa så har jag ett tillfälle den 19 oktober i Stockholm. Det är ett kraftfullt sätt att fördjupa din relation till moder jord och din andliga väg i livet.

Mer info om kursen finns på min profil, varmt välkomna!

Ni är många som har efterfrågat tider för privata behandlingar så här kommer de datum jag har i september!

Jag jobbar hemifrån så tider finns endast på dagtid mellan 9-16, en behandling tar ca 90 minuter och kostar 1650:- ink moms oavsett om det är healing eller soul retrival.

De datum som finns är tisdag 10/9, onsdag 18/9 och tisdag 24/9. Vill du boka en tid så skicka DM eller maila mig på [email protected]

Vill du ha mer info om behandlingarna så finns det på min hemsida www.ayniarte.se och länk dit finns på min profil 🫶🏽

Här är dom sista jackorna som finns kvar nu!

Alla är i storlek L förutom den första som är i XL och den sista som är i M 🫶🏽

Jackan är handsydd med luva och fickor i en mix av akryl och alpacka. Tunt vävt tyg men samtidigt väldigt varm! Kostar 995:- plus frakt 55:-

Alla finns nu upplagda på webshopen men vill man kan man beställa direkt av mig här och betala med Swish till 1235760673

Här kommer mått på storlekar!

Stl M

Längd: 66 cm
Bredd över bröst: 59 cm
Bredd över höft: 59 cm
Ärmlängd : 61 cm

Storlek L

Längd: 70 cm
Bredd över bröst: 63
Bredd över höft: 63
Ärmlängd: 65

Storlek XL

Längd: 73
Bredd över bröst: 63
Bredd över höft: 63
Ärmlängd: 68

Urkult ÄLSKADE Urkult!

Varje år är lika fantastiskt och ändå så unikt!

Urkult är så mycket jobb för mig med tolv-timmars arbetsdagar men det går för där finns kraften från Nämforsen, kärleken från människorna, energin i musiken och livet när det är som mest levande!

På Urkult finns alltid magi, i naturen, i mötena och de tillfälliga sammanträffandena! Finast i år var den spontana spelningen som skedde i mitt marknadstält på lördagskvällen.

I år hade jag valt två spelningar jag verkligen inte ville missa, jag får välja väl eftersom jag jobbar mesta tiden. Den första var Lars-Ánte Kuhmunen på fredagen och den andra var på öppna scenen på Solscenen på lördagen, båda lika fantastiska!

Förstå då min lycka när ger mig en extra spelning i mitt marknadstält och av en slump går förbi, stannar och börjar jojka! DET är Urkults magi! Tack till er alla för musiken och magin och för att ni gav mig allt jag önskat mig och lite till!

Tack till min främsta Urkultsfamilj, för all hjälp och kärlek! Tack till Neyo, Laya och min bästis Zion som jag sett växa upp på Urkult! Ni känns som mina barn också

Tack till mina bästa grannar och , Tobbe och Sai och Lena och Petar, vårt gäng är det bästa!

Tack till alla våra otroliga kunder! Jag blir så otroligt glad att se hur mycket ni uppskattar peruanskt hantverk och hur fina ni är och all glädje ni ger! Jag har haft så många fina möten, skrattat och pratat och jobbat som en galning för omg vad ni har handlat! Till slt stod vi med ett nästan tomt marknadstält.

Tack till alla som arrangerar och gör den till Sveriges finaste festival år efter år!

Och sist men inte minst, tack till och Milou för att ni följer med mig på mina äventyr! För att jag får dela livet med er ❤️

Vi ses på Urkult nästa år igen! Jag längtar redan!!!

Ljuva sommartid!

Årets bästa tid, allt lever och frodas, äntligen kan man vara ute hela dagarna och stå i ständig kontakt med jorden, vattnet, skogen och solen.

Men jag får också sådan stress. Så mycket som ska trängas in på den här korta perioden när naturen lever. Känslan av att vilja ta till vara på varenda minut för allt vi får nu ska räcka hela vintern. Det känns som sand som rinner mellan mina fingrar, jag vill så mycket men hinner inte med. Att ge barnen allt dom längtar efter, att fixa tre mål mat om dagen, att göra utflykter men också vila, återhämta sig, ladda om. Det faktum att semester, även hemma, är dyrt. Att i år var vi tvungna att lägga om vårt tak just nu när vädret tillåter och att hemma blir kaos och fyllt med ännu mera måsten.

Jag vet att jag är lyckligt lottad att ens ha semester, att ha ett hus att kunna lägga om taket på. Att ha lyckan att ha mina barn och fler vänner än vad jag har tid att träffa. För samtidigt som jag sitter här så brinner världen. Barn i Gaza slaktas och jag ser allt hända direkt i min telefon, jag ser också hur människor över hela världen skriker ut sitt motstånd men inget händer. Hur njuter man då? Samtidigt måste vi just det, njuta och fylla på så vi kan orka stå emot allt skevt i denna värld. Ändå rinner sommaren bort som sand mellan mina fingrar. Men jag försöker hålla min hand mjukt mot min kind, lugna och påminna mig själv om att det finns ingen tid, men så länge jag är här finns det liv.

Fint som har hänt är att jag fick vara sommarpratare i Förmödrars makt med original power women och .earth.witch så har du två timmar över så lyssna gärna! Länk till avsnittet finns på min profil 🫶🏽

Den mäktiga bilden är tagen av .d och självklart är kronan jag bär skapad av hennes magi 🌟

Idag är det biologiska mångfaldens dag och hotade arter i Sverige fortsätter öka, av de 4000 rödlistade arterna har hälften skogen som hem. De största problemen i skogen idag är att det finns för lite gammal skog, för lite död ved och för lite lövskog. Lövskog med asp, björk, al och sälg är en avgörande levnadsmiljö för över 200 rödlistade arter men den sortens skog existerar knappt idag då dessa är triviallövträd. Ordet trivial betyder simpel, ointressant och banal och det säger ju en del. Alträd är ’värdelösa’ för människan för man kan inte bygga hus eller möbler av dom. Men för den biologiska mångfalden är dom ovärderliga.

Jag har ett otroligt privilegie i att jag får förvalta 50 hektar mark som innehåller flera biotoper som idag är hotade. Det är den plats där jag upplever att jag gör störst skillnad. För ’min’ skog har gamla träd, den har död ved och den har våtmark. I södra sverige har 90% av all våtmark försvunnit pga utdikning. Min skog har mycket gamla lövträd av den ’värdelösa’ sorten. Ett tecken på hög biologisk mångfald är om minst två hackspettarter finns på platsen. I min skog finns till och med fyra som häckar vilket visar hur rik den skogen är! Rik om man talar om det bästa för allt levande, fattig och trivial om man talar om kapitalism.

Jag vet att ingen kan förändra allt, att vi är få som har skog, men alla kan göra något. Vi behöver titta på våra privilegier och se hur och var just vi kan påverka, för alla sätt behövs! Det är lätt att känna sig som en droppe i havet, att det jag kan göra gör väl ingen skillnad? Men det gör det, för många droppar blir en flod, men då måste vi vara många! Så rösta i EU-valet, återvinn dina sopor, utbilda dig själv. Inse att det här gäller oss alla, och framför allt allas våra barn. För varje art som dör ut så kommer vi ett steg närmre att människan gör det. Jag tvivlar ofta på om vi människor är förtjänta att få leva på den här jorden, men jag vill tro att vi är det. Jag vill tro att vi lär oss, växer och utvecklas.

För i slutet av dagen så är vi alla en del av naturen, jorden är allas vår moder och vi måste skydda henne!

Tack fantastiska .d för att jag fick bli fotad av dig i din krona ✊🏽🤍

Idag har jag lagt upp massa fina statyetter i mässing på min webshop!

Finns både kolibris, kondorer, ormar och pumor. De större är för att ha på altaret vid ceremonier eller hemma och de mindre för att bära i sin Mesa eller medicinpåse.

Kolibrin representerar förmågan att röra sig mellan dimensioner, väderstrecket norr och att få balans mellan våra feminina och maskulina sidor.

Kondoren representerar den högre dimensionen, väderstrecket öster och för med sig budskap från andevärlden.

Ormen representerar underjorden och väderstrecket söder och hjälper oss att släppa gamla beteendemönster och att ömsa skinn.

Puman representerar den jordliga dimensionen och väderstrecket väster. Hon hjälper oss att vandra smidig genom livet med ett modigt hjärta.

Har även lagt upp chumpistenar i magnetit och alabaster som används vid healingbehandlingar.

Ni hittar allt under ’ceremoniella verktyg’ kategorin men det går även bra att beställa direkt av mig här och betala med Swish. Priser, mått och övrig info ser ni på webshopen, länk finns på min profil 🌼

Nu har det gått prick en månad sedan Benito och Raoul var här i Sverige och jag har äntligen kraften att formulera ett tack till er alla som var en del av den här resan!

Det spelar ingen roll hur många gånger jag delar det andliga jobbet med mina lärare från Q’erosfolket, jag berörs varje gång av den enorma kärlek dom har för varje människa vi möter. Jag berörs lika mycket av alla elever och varje person som kommer för att få hjälp att läka. Er dedikation och vilja att bli hela för att kunna vara en tillgång i den här världen är andevärlden manifesterad på jorden. Det krävs både mod och uthållighet för att möta våra skuggor och släppa fram såren i ljuset och jag ser och hedrar varenda en utav er.

För mig var det absolut finaste den här gången att äntligen få visa Raoul och Benito min plats på jorden i Småland och den skog som jag fått förtroendet att vårda. Vi delar samma kärlek för moder jord och vi vandrar våra liv under hennes vägledning och beskydd och nu har äntligen mina rötter flätats ihop med era.

Den ceremonin vi höll där och då är en utav de starkaste jag upplevt i hela mitt liv och jag kunde se så tydligt hur den resan jag började för 20 år sedan fick slutas i en cirkel av fullbordan för att nu kunna fortsätta på en ny nivå.

Jag är otroligt tacksam och hedrad att jag får verka tillsammans med er, Benito och Raoul, för att bidra till att allt levande på denna jord ska kunna samexistera i harmoni. Jag tackar er från djupet av min själ för den kunskap ni gett mig, för den kraft vi delar och för den medicin som vi sprider.

Tack Martin för att du är min ständige följeslagare och tack Emilio och Ulises för att ni hjälpt till att föra Benito och Raoul till Sverige.

Som Don Alejandro alltid säger, det finns inga rätt eller fel, det finns bara konsekvenser. Välj vilka konsekvenser du vill ha.

Det här är den konsekvens jag bett om hela mitt liv och jag lever min dröm.

Gracias a la vida que me ha dado tanto!

Jag har varit feminist hela mitt liv, sen innan jag ens visste att ordet fanns. Redan som barn var jag arg över hur tjejer inte fick tillgång till samma upplevelser som killar och hur vi hade andra förväntningar på oss.

När jag var 14 rakade jag av mig håret i protest mot de kvinnoideal jag förväntades sträva efter, jag ville vara fri, jag ville få göra annat än att lägga all energi på mitt utseende. Jag blev politiskt aktiv, ett sammanhang som då räddade mig.
För jag gick i högstadiet i Landsbro, ett litet småländskt samhälle, i slutet av 90-talet. Då var vit-maktrörelsen som störst och på landsbygden var rasismen överallt, hatet mot både invandrare, vänsteraktivister och kvinnor flög fritt.

Det var tur att jag var så arg som jag var för ilskan gav kraft att stå upp och att stå emot hur stort motstånd jag än mötte. Jag var inte en utav de populära tjejerna på mitt högstadie om man säger så, det hade sitt pris men det var värt det hundra gånger om för som Astrid Lindgren sa; det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.’

Idag är jag 41 men jag är fortfarande förbannad. Förbannad att av världens 195 ledare är bara 15 kvinnor. Förbannad att skönhetsindustrin omsätter 20 miljarder (!) i Sverige och den fortsätter öka. Förbannad att forskning inom fysiska och psykiska sjukdomar utgår från den manliga kroppen och att kvinnohälsa är bortprioriterad och kunskapsfattig. Förbannad att kvinnor fortfarande begränsar sina liv för rädsla att bli utsatta för mäns våld.

Men mest är jag förbannad att män bedriver krig som kvinnor och barn dör i. Att män inte inser sina privilegier och tar ansvar för dem.

På min tröja på första bilden står det;

I am a woman and if I live I fight, and if I fight I contribute to the liberation of all women and so victory is born even in the darkest hour.

Det här gäller fortfarande, kanske mer än någonsin. Vi måste fortsätta kämpa och stå upp och det gäller inte bara kvinnor, det gäller oss alla! Vi måste bidra med det vi kan, vi måste använda vår röst så länge som vi har en. Det är vårt ansvar.

För annars är man faktiskt ingen människa, utan bara en liten lort.

Nu kommer Don Benito Apaza och Don Raoul Apaza från Q’erosfolket till Stockholm igen!

Vi är så glada att våra vänner och lärare kommer hit. Vi har tre stycken öppna workshops planerade samt en despachoceremoni. Alla dessa tillfällen är öppna för alla som vill och kräver inga förkunskaper, det är fantastiska tillfällen för att möta Don Benito och Don Raoul och få en förståelse för den tradition dom kommer ifrån.

Den 24:e mars har vi workshop Kawsay Pacha, den levande jorden.

Den 29:e mars har vi Ñusta Karpay, gudinnornas initieringar.

Den 30:e mars har vi Señor de Qoyllur Riti och Plejaderna, en kurs för healing och självläkning.

Den 31:a mars har vi en despachoceremoni.

För att läsa mer om varje tillfälle så finns länkar till varje event på min profil. Anmälan och frågor sker till mig på [email protected]

Den 14, 15, 21, 26, 27 och 28 mars finns tider för privata behandlingar. Alla tider är på dagtid antingen kl 9, kl 11 eller kl 14. För att boka så maila mig på [email protected]

Varmt välkomna önskar Don Benito, Don Raoul, Karín och Martin

Det var väldigt annorlunda att helt plötsligt leva vardagsliv i Cusco mot att vara en backpacker och första tiden fick jag kämpa hårt för att lära mig spanska och finna min plats. Jag saknade mina vänner i Stockholm något otroligt och kände mig ensam och vilsen många gånger.

Men jag var lika envis som jag varit hela mitt liv och jag var ju inte klar, jag var ju bestämd på att även finna Ayahuasca och hennes medicin.

På en minimal budget åkte jag och Cristhian en 30 timmar lång bussresa genom bergen ner till Amazonasdjungeln och Puerto Maldonado. Jag hade inte aning om var jag skulle börja söka den här gången heller men väl framme träffade vi en man som hade ett center inne i djungeln och där kunde vi ta medicinen. Det kostade dock 20 dollar per person per dygn vilket är löjligt billigt idag men då var det mycket mer än vad vi hade råd med.

Då sa han att hans bror bodde ensam i djungeln fyra timmar upp för floden madre de dios och att vi säkert kunde bo hos honom gratis. Han kunde köra oss dit med sin båt och hämta upp oss en vecka senare.

Jag köpte med Ayahuasca från marknaden och så kom vi fram till Marceal. Jag blev livrädd när jag såg honom, hans fårade ansikte skrämde mig men han visade sig vara en utav de finaste jag någonsin mött.

Vi bodde i hans lilla hydda och på dagarna tog han med oss på vandringar i djungeln och visade oss alla djur och ätbara växter. På kvällen låg vi i hängmattor på hans lilla veranda och han berättade om legender från djungeln. Livet i djungeln var mycket hårdare än vad jag väntat mig och många illusioner jag haft dog där och då. Värmen var av en annan värld och myggen fullkomligt åt upp oss dygnet runt och det fanns ingen stans att fly från sig själv.

Så en kväll tog vi äntligen medicinen men min kropp klarade det inte och jag spydde upp allt för snabbt och kände inte så mycket. Dagen efter såg Marceal mig djup i ögonen och sa att han sett min familj i Sverige i sin vision, att mina föräldrar var oroliga för mig och att jag borde ringa hem.

Jag tänkte aldrig stanna i Peru, jag skulle resa vidare genom Sydamerika innan det var dags att åka tillbaks till Sverige och sen skulle jag fortsätta att resa över hela världen men livet ville annorlunda.

När jag kom tillbaka till Cusco från Q’eros så träffade jag Cristhian och det var som att få en blixt i huvudet. Jag blev handlöst förälskad och istället för att resa vidare så stannade jag med honom i Cusco. I efterhand så förstår jag att det var livets sätt att få mig att stanna. Det var ingen semester att göra mig en plats i Cusco och jag hade nog undvikit alla de utmaningarna annars.

Jag tog tillvara på tiden och var med om min första San Pedro ceremoni och jag fick lära mig hur man bereder medicinen. Det var en stark upplevelse och jag blev tagen av hur stark själ San Pedro medicinen har. Jag förstod genom den att jag hade mer att göra i Peru, att jag var tvungen att stanna men jag hade saker hemma att lösa först.

Jag och Cristhian åkte till Lima och jag fick träffa hans familj och sen åkte jag till Stockholm, hyrde ut min lägenhet till några vänner och köpte en enkel biljett tillbaka till Peru. Det blev fortsättningen på resten av mitt liv.

När vi når den lilla lilla byn kommer alla som bor där och möter oss. Kenner förklarar vad som hänt mig för byns äldste, Mattias Quispe, och han tar direkt med mig in i ett utav de små stenhusen. Skymningen har kommit och i ljuset från elden tittar han igenom cocabladen för att förstå vad andevärlden vill säga och om han kan hjälpa mig.

Mattias pratar bara quechua så jag förstår ingenting men han börjar forma en offergåva. Med Kenners hjälp får jag förklarat för mig att det är Pacha Mama, moder jord, som har gett mig en smäll för att jag ska vakna upp. Jag har en väg som är menad för mig och det är dags att jag börjar vandra den. Jag hade levt ett väldigt stökigt liv i flera år sedan jag flyttade hemifrån som s*xtonåring. Mycket resande men ännu mera festande och nu fick jag en uppsträckning. Mattias forsätter att be och gör en offergåva till moder jord, jag känner min kropp slappna av och sen somnar jag av utmattning. Nästa dag vaknar jag och all smärta är helt borta. Det var då jag förstod på riktigt kraften i Q’eros medicin.

I många år såg jag det som hände som ett straff, att moder jord var missnöjd med mig, tills jag delade den här berättelsen med Don Alejandro. Han sa att jag måste förstå att Pacha Mama gjorde det hon gjorde för att hon räknar med mig, för att jag hade en uppgift att följa. Annars hade hon bara låtit mig vara. Att vandra den här vägen kommer med stora utmaningar och att den aldrig är enkel men lika mycket som jag är bredd att ge kommer jag att få tillbaka trefalt.

Jag visste inte vad jag bad om när jag gav mig iväg till Peru och ännu mindre hur det skulle påverka mitt liv för alltid. Läxorna har varit många och svåra och jag vet inte hur mitt liv hade sett ut om jag valt annorlunda. Det har varit otroligt ensamt ibland, jag har gått sönder och läkt ihop så många gånger men jag hade inte kunnat göra på något annat sätt även om jag önskar det ibland. Och jag vet att det varit värt det.

Jag och Kenner som jag mötte i Machu Picchu planerade resan till Q’eros. Jag hade två vänner som kommit att möta upp mig från Sverige och på mitt hostel ville några till följa med så vi var ett litet gäng som begav oss mot Hatun Q’eros i ledning av Kenner.

Vi tog en buss till Paucartambo från Cusco, därifrån fick vi åka med på flaket av en lastbil till sista byn där vägen tog slut. Därifrån väntade oss en två dagar lång vandring till Q’ero. Jag kan inte säga att jag var förberedd, jag gick i mina air force one och en sovsäck var det största i min packning. Den höga höjden gjorde att vandringen gick långsamt men jag var lycklig! Varenda steg var ett steg närmre något jag sökt så länge.

När vi nådde Hatun Q’eros kändes det som att ha nått en annan dimension. Byn ligger på en bergssida med floden som slingrar sig nedanför, ibland kom molnen och slöt in oss totalt för att sedan öppna upp till en helt otrolig utsikt.

På vår vandring tillbaka fick vi låna hästar och vi skulle rida till nästa lilla Q’eros by. Halvvägs blir min häst skrämd, stegrar sig och jag faller av men fastnar med foten i ett rep och blir släpad efter nedför berget. Det är ett under att jag inte slog ihjäl mig men jag var totalt blåslagen och kunde knappt gå. De andra fick hjälpa mig upp den sista biten fram till den lilla byn som bara var några få hus på en bergshöjd och jag minns att jag tänkte att det var så typiskt att jag skulle dö nu när jag precis nått fram. För hur skulle jag kunna ta mig tillbaka till ett sjukhus och få hjälp nu när jag var så långt bort från allt? Ibland gör det ont när drömmar slår in.

När jag kom till Cusco så hade jag inte en aning om var jag skulle börja för att få kontakt med Q’eros men jag visste att jag behövde be Apus, bergen, om hjälp. Var det meningen så skulle jag hitta dom.

Jag åkte runt till alla de heliga platser som man först möter när man kommer hit och lämnade offergåvor och bad bergen att vägleda mig. Jag åkte till Inti Huatana i Pisaq, till det gamla templet i Chincheros, till det enorma fortet i Ollantaytambo. Jag bad mina böner på varje plats, formade kintus av cocabladen och lämnade en offergåva med varje kintu.

Sista stoppet var Machu Picchu som jag hade drömt om sedan jag var 17. Jag var där i två dagar, utforskade varenda liten del av tempelstaden. På den här tiden kunde man vandra fritt överallt och jag hittade undangömda små klippavsatser där jag kunde sitta ostörd och fortsätta be mina böner till Apus. När en dubbel regnbåge kom över himlen vågade jag hoppas att jag kanske skulle bli bönhörd ändå.

Sista dagen ville jag lämna en sista kintu på inti huatana, solstenen där solen har sitt fäste på jorden. Det var en grupp före mig så jag väntade länge men precis innan vakterna kom och stängde för dagen så fick jag min stund. När jag skulle ta mig tillbaka till Aguas Caliente, byn vid bergets fot, hade sista bussen gått och jag fick börja vandra till fots ner för de gamla inkatrapporna men mörkret föll snabbt och jag blev nervös. Då såg jag en grupp med ficklampa längre fram och jag sprang ifatt dem, det var samma personer som stått vid Inti Huatana innan mig. Jag började prata med den peruanska killen som ledde gruppen och han frågade mig varför jag kommit till Peru? Jag sa att jag ville få kontakt med Q’erosfolket för att förstå hur dom läker själen. Jag har vänner där svarade han, om du vill så tar jag med dig dit?

Det har varit så otroligt fint att få spendera tid med vår familj i Filippinerna.

Milou var s*x månader sist vi var här så hon har inga medvetna minnen sen dess, men nu har hon det! Hon har fått tid med sin farmor och farfar, mer tid tillsammans med dem än vad hon haft i hela sitt liv. För barn är kvantitet viktigare än kvalitet för att knyta an och det har varit så fint att se deras relation djupna. Hon har fått träffa alla kusiner och släktingar i byn där hennes farmor är född och ta del av den kultur som är hennes arv.

Jag ser hur hela vår familj djupnat i vår relation till det här landet, och hur bra det är för oss. I Sverige spenderar vi mycket tid ifrån varandra, var och en på sitt håll. Med en son som är 16 och en dotter som är 8 så lever dom parallella liv under samma tak för de gemensamma nämnarna är så få. Här har dom haft mer tid tillsammans än vad dom haft under senaste halvåret hemma.

För min psykiska och fysiska hälsa har det gjort underverk att få vara i solen och suga i mig d-vitamin, att få äta färsk frukt varje dag men främst att få vara i en kultur som inte är lika fyrkantig som den svenska. Jag har alltid haft svårt att passa in i de strikta rutiner vi har som kulturarv, och min person känns så ofta för mycket och för rörlig. En del mår bra av förutsägbarhet och upprepning, men jag känner det som att jag kvävs.

Jag är så tacksam att mina barn gett mig familj och släkt i både Filippinerna och Peru. Två länder på motsatta sidor av världen men som är så lika på så många sätt och båda väldigt annorlunda från Sverige.

Att resa har alltid varit min främsta medicin, det har tagit mig ur så många depressioner. Kanske är det miljöombytet, kanske är det stimuli av nya platser, kulturer och intryck, kanske är det energin från jorden eller så är jag helt enkelt bara gjord för att resa. Min själ mår bäst i rörelse, mina tankar blir konstruktiva när mina sinnen får utbildning genom direkt erfarenhet. Inget har utvecklat mig eller fått mig att växa och läka som de resor jag gjort och det bästa jag vet är att få dela det med min familj. Jag vet att mina barn kommer minnas det här för resten av livet och det är det finaste jag har att ge dom.

2023 blev världen mörkare än vad jag i mitt liv någonsin upplevt den tidigare, och än är gryningen inte här. Våldet har trappats upp, i Sverige, i Gaza, i Sudan, på så många platser världen över.

Aldrig har den globala uppvärmningen visat så höga temperaturer och klimatkatastroferna varit så extrema.

I Sverige frodas kapitalismen och rasismen av de folkvalda partier som styr vårt land och humaniteten lyser med sin frånvaro hos de som sitter på makten.

Samtidigt finns det ljus! För aldrig har jag sett folket organisera sig som vi gör nu. Människor går samman, från olika kulturer, religioner och bakgrunder, och höjer sina röster för att stå upp för rättvisa, solidaritet och medmänsklighet. Biljoner med människor jorden över kämpar för en värld där vi får leva i fred, i respekt för varandra och den jord som är vårt enda hem och allt som samexisterar här.

Och vi tar tillbaka makten! Makten över våra röster och våra liv, det arv vi kommer lämna efter oss. Vi tar ställning och vi säger ifrån, och även om det kostar oss så är det värt det. För då kan vi också leva med oss själva. För i slutet av året och i slutet av livet så är det endast våra handlingar vi lämnar efter oss.

2024 tar vi starkare tag, reser oss som
Fenix ur askan och fortsätter kämpa för den här världen. För jag tänker inte lämna den utan att veta att jag gjorde allt jag kunde, att jag med stolthet kan se tillbaka. Inte på prestationer utan på hur mycket kärlek jag gav, hur mycket ryggrad jag hade, hur mycket själ min blick rymde.

Må vår kollektiva sorg få läka hos varandra och må vi vandra enade framåt i 2024. Tack till er alla jag delar den här platsen med för att ni finns, för att jag får dela lite av livet med er och för att vi kan hämta kraft hos varandra 🫶

Sista leveransen innan jul från Peru var ryggsäckar!

Här finns nu alla jag har inne upplagda, men så småningom dyker dom upp på webshopen också!

Alla är gjorda för hand med traditionella textilier och finaste lädret, dom har justerbara axelremmar och liten innerficka.

Dom kostar mellan 1495:- till 1695:- beroende på storlek och beställs direkt av mig på meddelande 🌟

En vecka har gått sedan årets marknad med men det känns som mycket mer tid?

Det är så många månaders förberedelse för att fixa ihop en marknad av den kalibern och sen är allt över på bara en dag. Men det är inte helt sant för mötena bär jag med mig, jag bär med mig styrkan av att stå i samma rum som så många kraftfulla och inspirerande kvinnor. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; ni ger mig hopp! Hopp i en värld som känns så mörk, att vi visst kan förändra den. Det ger mig vetskapen om att vi är många som gör allt vi kan för att bidra med det vi har. Det ger mig orken att fortsätta försöka.

Jag är så tacksam till varenda utställare för det jobb ni gör. Idag i Sverige är enbart var fjärde egenföretagare kvinna, men för en vecka sedan var rummet vi stod i fyllt till 100% av egenföretagande kvinnor! Genom att driva våra egna projekt, främja hantverk och medveten konsumtion, och sprida budskap om fred, antirasism, jämlikhet och rättvisa så bidrar vi alla till att vara en del av den värld vi vill leva i.

Tack till alla besökare som använder sin tid, konsumentmakt och energi på att stötta det vi gör!

Tack Fredrika för att du hjälpte mig hela dagen, tack .d för att du var min finaste bordsgranne och tack för att ni spred medicin och kamp genom musiken!

Sist men inte minst, tack till och för att vi gjort det här i så många år nu! Det började som ett uppror mot masskonsumtion och patriarkatet men har blivit en plattform för så mycket kraft och styrka. Jag är så stolt över det vi skapat!

Länge leve vi!