Teal School

True!
We need more compassion and non-violence practices like NVC in schools.

Teal School updated their phone number.

Vi måste lyssna mer på våra barn. Idag stötte jag på denna text, skriven av en 15-årig tjej, läs den!

”Skolan. Ja skolan. Vart ska man börja?
Skolan ska vara en plats där vår förmåga, vilja, kreativitet, och fantasi ska få flöda och växa. Skolan ska vara en plats där vi elever - som jag här pratar för - mår bra. En plats där vi får glänsa, känna oss fyllda av styrka och glädje. Där vi får utvecklas på flera olika plan och såklart lära oss nya saker.
Men då har jag en liten fråga. Tycker ni verkligen att det är på det sättet som skolan är uppbyggd? För att på bästa sätt göra de sakerna möjliga för oss? Jag tror att jag pratar för mer än 1, 10, 20 antagligen för MÅNGA fler elever än så när jag säger att skolgången förstör så stora delar av oss istället för att bygga upp oss.
Den press och stress vi får på oss för att vi ska ”förberedas” för framtiden?
Den press och stress som HÄNGER över oss för att VI alltid ska betygsättas, testas, provsättas och följa dessa mallar som byggts upp för oss.
Enligt mig så borde vår kreativitet få utrymme i alla ämnen, men till och med i de ämnen där vi ska få vara kreativa och få visa vår underbara fantasi (som vi alla egentligen har) tex i bild, musik, slöjd - så fråntas vi den möjligheten. Till och med i dessa kreativa ämnen blir vi fråntagna vår frihet för att vi alltid ska ha regler, en mall att följa och när vi ändå kanske lägger till vår egen gnutta fantasi så blir det fel. Vi blir underkända, vi får fel, de är bara att göra om och göra rätt.
Hur tänker skolan att vi ska kunna utvecklas, vidga våra vyer, om vi hela tiden ska vara instängda i skolans bild av vad som är bra för oss elever? Alltid instängda i ett rätt-och-fel-system, en mall, en liten box eller kanske då i ett klassrum.
Så länge jag kan minnas tillbaka har jag alltid varit en påhittig, sprallig, fantasifull, kreativ tjej. Som alltid hade ett riktigt öga för att komma på nya saker. Jag har alltid haft en glad, kreativ hjärna, vilket jag älskat. Det är en av de saker jag är och alltid har varit så tacksam för.
Men nu de senaste åren, månaderna, veckorna, dagarna... känns det som att den fina sidan av mig försvinner allt mer. Alla kan säga och tro exakt vad de vill men jag vet att det är skolans fel, för det finns inget utrymme i mitt liv och i min själ längre för allt det kreativa, fantasifulla, lyckofyllda. Alla de tankarna och idéerna blir ihoptryckta tack vare skolan. Men jag hoppas någon dag, helst väldigt snart, att de delarna av mig ska få mer plats. Det är en av mina största önskningar!
Och en sak till...
En av de förmodligen bästa saker jag sagt i mitt liv var när jag som 6-åring fick frågan:
"Anima, hur är det i skolan då?"
Och mitt svar löd:
"Det är väl okej, men det känns som att vi alla är inlåsta fastän dörren är öppen..."
Jag kommer alltid att minnas det för redan då så visste jag… ”

Skrivet av Anima Hansson, 15 år