Ung Cancer

“Jag har alltid varit ett stort frågetecken för läkarna. Att ha astrocytom i spinalkanalen är inte det vanligaste. Sist jag hörde något om det, vilket var för några år sedan, var vi bara fyra fall i hela världen som har haft samma diagnos på samma ställe. Det var en som hade dött, två som var förlamade och satt i rullstol och slutligen var det jag, som kan gå till viss del.

Det har inte alltid varit lätt för mina läkare att lista ut vad de ska göra med mig eftersom de inte riktigt kan gå igenom andra fall och lista ut det därifrån. Om jag ska vara ärlig så har det varit lite läskigt.

Att vara en labbråtta till och från och bli experimenterad på för se vad som funkar kan vara lite coolt som barn, men allt eftersom jag blev äldre och klokare kändes det bara jobbigt. Man började ifrågasätta hur livet skulle gå och om man kommer överleva då inte ens läkarna vet svar på frågorna.

En annan aspekt är att jag inte haft någon att prata med om allt eftersom jag inte kunnat få kontakt med andra som har samma diagnos. Visst jag kan prata med de som kanske har en hjärntumör som faktiskt sitter i hjärnan, men de kan inte förstå helt och hållet och jag kan inte heller helt förstå dem.

Jag ser och hör om andra som träffar någon med samma sorts och de kan förstå varandra men jag har aldrig haft den lyxen. Det blir väldigt ensamt.

Jag bor nu på ett elevhem med andra funkisar och om jag ska vara ärlig har det hjälpt mig att känna mig mindre ensam. Jag har lärt mig att inte snöa in mig på att någon ska förstå min cancer och istället att jag kan ha något annat gemensamt med någon, till exempel min skolios.

På elevhemmet möter jag andra med relativt samma funktionshinder och min cancer blir inte uppmärksammad, vilket jag känner är skönt på ett sätt. Dock kan jag fortfarande ibland känna en önskan att någon dag få kontakt med någon annan som är som mig, och förhoppningsvis en dag i framtiden kommer det att hända.” /Jax, del 2 av 2.

“Den 30 september 2005 blev jag diagnostiserad med Astrocytom grad 2 i min spinalkanal, bara ett år gammal. När de flesta pratar om sina erfarenheter med behandling pratar de ofta om de jobbiga delarna med illamående och liknande, men mina minnen är inte riktigt så. Jag har bara bra minnen när det kommer till min sjukhustid. Barn 3 på NUS blev mitt andra hem och jag längtade ofta tillbaka.

Jag har tydliga minnen av en massa lek, stoj och bus. Jag brukade sitta i lekrummet och spela spel med min familj, sköterskorna och vänner jag träffat på avdelningen. Jag minns att det fanns ett spel med grodor som jag älskade att spela, men tror att det är slängt nu.

Det fanns trehjulingar som jag och andra barn brukade tävla med och föräldrarna fick ofta springa efter med droppställningarna. Mamma hade svårt att hänga med. Det visas ofta bilder och videor på trötta barn som ligger i sängarna och inte orkar göra så mycket. Visst hade jag mina stunder då jag inte orkade, men på avdelningen var det ofta lek och stoj och vi lät sällan något stoppa oss från att vara vanliga barn.

Jag spenderade även mycket tid på lekterapin då jag alltid älskat att pyssla. Alla som jobbat där har alltid varit så trevliga och välkomnande. De flesta har slutat nu, men det finns några få kvar som än idag känner igen mig när jag har gått tillbaka för att säga hej. De blir alltid så glada att se hur långt jag kommit och att jag lever ett så bra liv även om jag än idag inte har blivit friskförklarad.” /Jax, del 1 av 2.

När cancern brakar in i livet gör den inte bara det för den som blivit drabbad. 💔

”Även vuxna barn kan må väldigt dåligt, om man är 20-25 år, då är det inte normalt att en förälder blir sjuk och dör, som i mitt fall. Vården borde erbjuda kurator för unga vuxna också.”

Flera unga vuxna närstående beskriver brist på information, och att ovissheten
är svår att hantera. Många upplever att de inte får möjlighet att vara delaktiga i sin närståendes cancerresa som de skulle vilja. Andra lämnas med alldeles för
mycket ansvar.

Att sörja någon nära kan även innebära särskilda utmaningar för unga vuxna. Unga som förlorat en förälder i cancer i tonåren upplever flera år senare psykisk ohälsa på flera olika sätt, och många hittar inte ett sätt att hantera sin sorg.

Ung Cancer erbjuder en kostnadsfri, internetbaserad kurs för våra närståendemedlemmar: "Att vara närstående – en kurs om självomhändertagande". Kursen ger verktyg för att ta hand om sig själv och kan genomföras i egen takt, när det passar dig. ❤

👉 Läs mer och anmäl dig på ungcancer.se.

Pärldag i Kalmar! ⚪🔵

Nu på lördag pärlar vi Kalmar AIKs egna armband!🤩 Alla, oavsett ålder, är varmt välkomna på pärldagen och självklart kostar det ingenting att delta 💙

📅 Datum: Lördag 7 september
⏰ Tid: 10.00–13.00
📍 Plats: Fredriksskans Arena, Fredriksskansgatan 6, 392 50 Kalmar

Kalmar AIK är ambassadörer för Ung Cancer, ambassadörskapet initierades efter att Markus Heman, en av lagets spelare, diagnostiserades med den aggressiva cancerformen NEC i juli 2024.

För dem som vill finns det möjlighet att köpa armband och fika på plats.

👉 Anmäl dig här: https://ungcancer.se/parldag-i-kalmar/

"Jag heter Maja, är 28 år och bor med min man i en liten ort utanför Uppsala. Tänk om vi hade vetat, när vi gifte oss 2018, hur livet skulle bli.

Våren 2023 gjorde vi en fertilitetsutredning där läkaren tog ett prov på mig och en månad senare fick vi veta att det fanns cellförändringar inne i min livmoder. Sen gick allt snabbt.

Inom en månad blev jag kallad till Akademiska sjukhuset för provtagning och den 24 maj 2023 fick vi veta att jag hade livmodercancer. En cancerform där majoriteten av de drabbade är minst dubbelt så gamla som mig.

Att gå från att planera en bebis till att helt plötsligt få veta att jag eventuellt hade cancer var surrealistiskt. Jag hade ju inga symptom på cancer.

Veckorna mellan provtagning och besked var en dimma och jag försökte bara överleva. Jag var så rädd att jag behövde operera bort min livmoder. För jag ville ju ha barn. Det vad ju en bebis det skulle bli 2023. Inte cancer.

Cancern var som tur var i ett tidigt stadium och det fanns ingen spridning. Jag fick därför möjlighet att prova en fertilitetsbevarande behandling i 6 månader i hopp om att cancern skulle försvinna. Tyvärr fungerade inte hormonerna så i december 2023 fick jag operera bort min livmoder.

Sedan januari i år är jag färdigbehandlad och risken att min cancer kommer tillbaka är liten. Jag slapp både cellgifter och strålning, men resan har varit krävande ändå. Jag har haft biverkningar av hormonerna och min kropp har förändrats. Jag har även parallellt med cancern utretts för annat vilket gjort att jag spenderat alldeles för mycket tid hos olika läkare.

Nu försöker jag att hitta ett nytt normalt, men hur gör jag det efter ett år av press, stress och omvälvande förändringar? Hur lär jag mig att acceptera att det inte blev som jag önskat?

Jag har inget exakt svar på den frågan än, tyvärr. Det är för tidigt. Det enda jag vet är att livet kommer att bli bra ändå. På något sätt. Jag måste bara låta det få ta tid."/Maja

“I misären av mediciner, jobbiga biverkningar och förvirring vill jag ändå säga att jag hade tur. Det fanns ingen spridning trots den stora tumören och min kropp gav bästa möjliga respons på behandlingarna.

När jag väl kom in i systemet gick allt så fort och bemötandet från samtliga inom vården har varit otroligt bra. Idag är jag oerhört tacksam att kunna säga att jag är cancerfri. Jag är inte klar men min inneboende är borta.

Vår familj har redan förlorat en medlem och fostrat ett barn med speciella behov. Det faktum att jag blev ett udda fall gjorde mig bara arg. Varför vi igen?! Jag har världens starkaste familj som genomlidit allt och funnits där. Lagat mat och kört till alla läkarbesök, bitit ihop men också brutit ihop med mig.

Jag har en otrolig sambo som bara stadigt tog min hand och gick med mig rakt in i mörkret, mot ljuset. Han har funnits där hela resan, stabil och med full koll på alla mediciner och biverkningar.

Cancern finns alltid med mig. Rädslan för återfall, känslan av ångest när jag ser sjukhuset eller känner doften av handsprit. Ett trauma att försöka bearbeta samtidigt som jag ska hitta min plats i den vanliga världen igen.

Vägen tillbaka till det normala livet är krokig. Psyket hängde inte med, allt kom i efterhand. Rädslan för att inte hitta min plats i livet igen, känslan av att allt är förändrat men ändå inte, att inte kunna lita på mig själv.”/Amanda del 2 av 2.

“Det var antagligen bara en fettknuta, inget att oroa sig för. Bröstcancer vid 28 års ålder är ovanligt. Så ovanligt att där, i januari 2023 blev det ingen ytterligare undersökning än några sekunders klämmande på knutan i mitt bröst.

Den 24:e augusti samma år fick jag diagnosen trippelnegativ bröstcancer, grad 3 med en tumör på ca 5 centimeter. Allt tack vare min envishet att knutan i bröstet faktiskt var till besvär. Mitt livs kärlek satt bredvid mig när jag fick min diagnos. Dagen innan beskedet hade vi officiellt blivit sambos, livet skulle börja på riktigt. Vi skulle ta examen samtidigt våren 2024 och sen skulle vi ut och upptäcka världen tillsammans.

Den oväntade vändningen fick mig att bli rädd, skulle vi överleva det här?

Inom ett dygn hade jag fyllt x antal provrör med blod, påbörjat medicinering och var mitt i en process att frysa in ägg för att kunna bli mamma. Jag är väldigt tacksam att jag fick den möjligheten. Minns inte mycket från denna period. Allt gick så fort och sinnet hängde inte med, tack och lov. “Överleva” var det enda ordet jag kunde tänka, det fanns inget annat.

Snabbt blev det verkligt. Mitt sista år på högskolan hamnade på paus, vilket var oerhört tungt, allt jag ville var att bli klar med pluggandet. Jag är inte gjord för att läsa, jag är praktiskt lagd och de två år jag betat av hade varit kämpiga.

Mitt långa röda hår, mitt signum, föll till marken. Många påpekar att utseende är en bagatell i jämförelse. Absolut, men för mig var det det faktum att min kropp inte var min kropp. Jag hade ingen kontroll, inget val.”/Amanda, del 1 av 2.

Cancern sätter sina spår, och att påbörja, försöka upprätthålla eller komma tillbaka till arbetslivet eller studier är en resa i sig.

“Vad orkar jag nu? Hur förklarar jag varför jag varit borta? Vilken typ av anpassningar har jag rätt till?”

Det är några av frågorna som unga vuxna cancerdrabbade ställer sig. Också närstående, som kämpar med trötthet, oro och sorg kan behöva särskilt stöd och anpassningar för att allt ska fungera ❤

👉 Kom ihåg att du som är 16-30 år och är drabbad av cancer eller är närstående till någon som drabbats kan få stöd av Ung Cancer, gå in på ungcancer.se för att läsa mer.

“Jag tyckte det var jobbigt då Försäkringskassan inte bedömde mina läkarintyg som giltiga första ansökan, så min läkare fick skriva om det. Jag hade en dödlig form av akut blodcancer så kände mig ganska nedstämd över att de inte ansåg att det var tillräckligt.” /Cancerdrabbad medlem

Kontakten med myndigheter och den egna ekonomiska situationen är ofta en källa till oro, stress och frustration.

Många beskriver hur de brottas med ett system de inte förstår, att deras situation inte går ihop med ett kantigt regelverk och att de önskar att de kunde få fokusera på återhämtning i sin egen takt, utan press på att arbeta mer än de egentligen orkar.

Unga vuxna upplever att såväl stödets utformning, som informationen, inte är anpassad utifrån hur livet ser ut denna tid i livet.

Många unga beskriver även hur de haft lite kunskap om vilka typer av stöd som finns från olika myndigheter, vilket lett till att de kanske blivit utan det stöd som faktiskt finns och som de har rätt till. 💔

”Väntan är värst. Ovissheten äter en inifrån och ut. Läkaren säger till slt ”Det ser jättebra ut. Det i skelettet och lungorna är inte synligt längre och metastasen i levern har gått från 20mm till 6mm”. En otrolig lättnad infinner sig samtidigt som kroppen slår av efter all anspänning och tröttheten är ett faktum.

Paklitaxel och Karboplatin fungerade i 6 månader sen fick jag en allergisk reaktion på Karboplatinet vilket är vanligt. Vi testade då att endast köra på Paklitaxel. Ett år efter spridningsbeskedet syntes inte längre några metastaser på röntgenundersökningarna.

Min man arbetar återigen heltid, Saga utvecklas och växer varje dag. Ju äldre hon blir desto fler blir frågorna. ”Varför vill inte du ha långt hår? Kan vi inte limma fast håret igen? Varför måste du vara sjuk hela tiden? Varför har du bara en tutte, mormor har ju två?”

Jag har nu mottagit mer än 150 behandlingar med cytostatika, mer än 160 påsar med cellgifter varav 140 av dem, är en och samma behandling, Paklitaxel. Så många behandlingar har ingen onkolog jag träffat hört att någon tidigare fått. 4 år efter spridningsbeskedet står jag här 2024 med röntgenundersökningar som fortfarande inte visar några metastaser.

Jag mår bättre än någonsin mentalt, drömmer om hus och planerar kalas för min snart 5åring. Letar efter något spännande jobb som ska få mig ur denna trista sjukskrivning som tyvärr varit nödvändig för att ta mig dit jag är i dag. Ett arbete som är flexibelt för mina behandlingar. Inte helt enkelt att hitta. Men jag fortsätter leta tills jag hittar det. Jag är idag mamma, fru och patient. Ett liv som inte alltid är så lätt att leva. Men vet ni? Jag lever än!”

Känner du att du vill skriva av dig? Vill du ha hjälp att hitta motivation att kämpa mot vården eller FK? Vill du veta hur vi pratat med vår dotter om min kroniska cancer? Tveka inte att skriva!

del 4/4, antal behandlingar: 153st

”Jag hade ingen sjukpenninggrundande inkomst då jag började plugga på universitetet direkt efter studenten. Det påverkade min ekonomi mycket. Speciellt när jag skulle börja plugga igen och inte klarade av att plugga på varken 100%eller 50%.” – Cancerdrabbad medlem

Bland Ung Cancers medlemmar har 38% av de som drabbats fått en sämre ekonomi efter sin diagnos.

Den ersättning du kan få av Försäkringskassan när du är för sjuk för att arbeta eller studera baseras på din sjukpenninggrundande inkomst. Unga vuxna, som ännu inte etablerat sig på arbetsmarknaden, eller har tillfälliga och osäkra anställningar, riskerar att vara utan, eller endast ha mycket låg sjukpenninggrundande inkomst.

Det innebär i sin tur att man riskerar att få mycket låg ersättning, eller rentav helt blir utan, vid en sjukskrivning.

En sjukdom innebär inte enbart utebliven inkomst när man inte orkar arbeta, eller vårdar eller stöttar någon som är sjuk.

Behandling och rehabilitering innebär även ökade utgifter. Det kan handla om sådant som inte täcks, eller bara delvis täcks av högkostnadsskyddet, såsom peruker, sjukresor eller transporter, proteser, eller näringsdryck.

Ta del av Ung Cancers rapport, De unga bakom cancern och läs mer om vad Ung Cancer tycker! ✋ https://bit.ly/3YEfq25

Cancern tar inte semester. Vem har du tänkt lite extra på i sommar?

Swisha en glasspeng idag och berätta vem du tänker lite extra på under sommaren: https://bit.ly/3zaZ2eu 🍦

”Värken i ryggen blev mer intensiv. Jag behövde nog bara massage, tänkte jag. Efter en massage så kunde jag inte längre vända mig i sängen utan att tappa andan. Alvedon och Ipren skulle jag ta i 2–3 veckor, det var vanligt med värk efter strålning, det sa läkaren.

Vi kom till läkaren i mitten på februari 2020 för ett avslutande samtal efter strålningen. Jag har nu ytlig andning och varje andetag gör ont i ryggen. Vill ha en MR, CT och scintigrafiröntgen för att utesluta spridning och ta reda på vad värken i ryggen är. Läkaren var tveksam, men gick med på den lättare scintigrafiröntgen.

Fick läkartid fyra veckor senare. En vecka senare fick jag genomgå röntgen och två dagar senare läser jag i min journal att det setts en skugga på mitt revben. Jag bröt ihop och min man somnade.

Det blev för mycket och i samma stund kom svägerskan för att överraska att de väntade barn, vilket inte alls var genomförbart. Hon blev besviken och åkte hem medan vi befann oss i ett mörker. En liknelse jag gärna tar upp för att skildra skillnaden mellan drabbade och utomstående anhöriga. Livet flyter på för resterande medan vår värld alltid kantas av cancer, hur man än vrider och vänder på det.

Dagen efter pratar jag med läkaren som lugnt säger ”skuggor kan finnas utan att det är något och du är så ung så jag är inte orolig. Men du ska få göra en CT inom två dagar för säkerhetsskull”. Röntgen gjordes och den 12 mars visade svaren:

Metastaser: 1 st. i revbenet, 2 st. i kotan, 1 st. i levern och 30-40st. i lungorna.

”Du får inte dö, du får inte, jag ska lösa detta”, säger min man på väg ut till bilen.

Min mamma kom till oss inom en timme, vi visste aldrig vem som skulle vara hos oss men dem kommande 14 dagarna var vi aldrig ensamma mer än 30 minuter på ett dygn.

Cytostatika sattes i gång och väntan på första röntgen 3 månader senare var olidlig. Skulle jag få fira jul igen?

Skulle jag få uppleva min dotters 1års kalas? När kommer jag dö?”

del 3/4, antal behandlingar: 22st

Visste du att…. 🤔

💰 1 av 4 närstående har använt sparpengar och nästan hälften har fått sämre ekonomi efter sin närståendes diagnos

Unga vuxna påverkas starkt av regelverket när de vårdar en anhörig eller själva blir sjukskrivna på grund av stress och oro.

📉 38% av drabbade har fått sämre ekonomi efter sin diagnos

Vägen till studier och arbete efter diagnos och behandling kan vara krokig, och många behöver anpassningar och flexibilitet.

🏠 13 % har flyttat hem till sina föräldrar på grund av ekonomiska skäl

Unga vuxna, som ännu inte etablerat sig på arbetsmarknaden, eller har tillfälliga och osäkra anställningar, riskerar att vara utan, eller endast ha mycket låg sjukpenninggrundande inkomst. Det innebär i sin tur att man riskerar att få mycket låg ersättning, eller rentav helt blir utan, vid ensjukskrivning.

💸 En av tre drabbade har använt sparpengar av ekonomiska skäl

En sjukdom innebär inte enbart utebliven inkomst när man inte orkar eller kan arbeta. Behandling och rehabilitering innebär även ökade utgifter. Det kan handla om sådant som inte täcks, eller bara delvis täcks av högkostnadsskyddet. 💔

Cancern påverkar inte bara kropp och själ, den får konsekvenser för hela livet.

Allting ställs på sin spets, och det blir extra viktigt att också det runt omkring fungerar och stöttar upp. Det som inte handlar om medicinsk vård, utan om ekonomi och sysselsättning.

Unga vuxna, som ofta studerar eller inte hunnit etablera sig på arbetsmarknaden riskerar att bli utan eller få mycket låg ersättning i ett system som inte tar hänsyn till verkligheten som ung vuxen.

Vägen till studier och arbete efter diagnos och behandling kan vara krokig, och många behöver anpassningar och flexibilitet. Kanske har din diagnos och behandling medfört att du inte längre kan fortsätta inom det område du utbildat dig, eller att du tvingas avbryta en pågående utbildning 📚

Ung Cancer vill bland annat se ökat stöd till unga vuxna cancerdrabbade, men också närstående, att påbörja eller återgå till arbete eller studier efter sin, eller en anhörigs, cancerbehandling.

Ta del av Ung Cancers rapport, De unga bakom cancern, via länken i vår profil och läs mer om vad Ung Cancer tycker! ✋

"I februari 2019 blev vi gravida på helt naturlig väg. Men en månad senare kände jag en knöl som vuxit sig större i det redan opererade bröstet. Trippelnegativ bröstcancer igen. En knöl som jag påpekade redan januari 2018, men som ansågs vara ärrvävnad från föregående operation.

Vad skulle hända nu? Skulle drömmen om att bli mamma ryckas ifrån mig återigen och denna gång som gravid?

Läkarna var osäkra men min kirurg hade kontakter och drog i trådarna allt han hade. Det fanns en behandling som funkar under graviditeten, men först i graviditetsvecka 14–16. Vi började med operation för på så sätt kunna dra ut på tiden för att sätta in cytostatika i rätt tid.

Cancern hade börjat växa sig in i vävnaden mot bröstmuskeln, så jag fick opereras en gång till för att ta bort en del av muskeln plus en knöl som hunnit växa till sig under läkningen. Nu hade jag BVC kontroller, onkologbesök och möten till spec.mödravården. Sommaren 2019 hade vi läkarbesök i snitt två gånger i veckan.

Efter den andra operationen denna vår bestämde vi oss för att gifta oss. 2,5 vecka efter beslutet stod vi i kyrkan och sa ja, till varandra. Jag påbörjade cytostatikabehandlingen och skulle hinna få fyra behandlingar innan det planerade kejsarsnittet. Vi hade under tiden fått besked om att vi fått vår dröm tomt att bygga vårt drömhus på. Vilken lycka!

Ringer facket och de frågar hur jag mottagit beskedet från min chef. Jag skulle bli uppsagd, en månad efter att jag hade berättat att jag fått återfall och sen skulle vara mamma ledig - då blev det helt plötsligt arbetsbrist. Världen raserades återigen. Men fokus låg på lyckan över att bli föräldrar och den 30 september kom vår Saga.

En vecka efter kejsarsnittet opererades jag igen för att ta bort en knöl som fanns kvar när vi började med behandlingarna. Efter den växte en ny knöl men den var det inte cancer i.

Från den 27 november 2019 till 2 februari 2020 genomgick jag strålning mot bröstet. Men en vecka senare infann sig en värk i ryggen vid ena revbenet…"

@‌sandrawesterbergsahlstrom del 2/4, antal behandlingar:10st

GRATTIS TRULS!🏓🔥

Vi på Ung Cancer är sååå oerhört stolta över vår ambassadör Truls Möregårdh.

Skicka en grattis-hälsning till Truls för att visa hur DU känner dig just nu och stöd samtidigt unga vuxna som lever med eller nära cancer.

👉 Skicka din grattis-hälsning här: https://ungcancer.adoveo.com/start/TVRVMFlXUnZkbVZ2/?location=facebook&

Skicka en hälsning till Truls Möregårdh Klicka här:

“Sen sommaren 2017 förändrades mitt liv helt totalt. Äntligen var jag där jag skulle. Livet flöt på och allt kändes så himla enkelt. Jag hade ett heltidsjobb efter flera år av sjukskrivning, jag och min man total renoverade vår bostadsrätt, mannen hade börjat studera och snart skulle vi försöka bli gravida. Nu var det vår tur i livet.

Lite visste vi då att livet aldrig skulle bli sig likt igen och att våra dagar var räknade. Skulle vi bli föräldrar? Ska jag dö nu?

En kväll i september kände min man en knöl i mitt högra bröst. Jag viftade bort misstankar om cancer då jag hade en stark ägglossning. Efter fyra dagar var knölen större, hårdare och ömmade vid kontakt. VC skickade mig till bröstenheten.

Dagen efter fick jag komma för att träffa kirurg för kontroll. ”Det är något där men vi sätter inte direkt blåljus på detta, du är så ung”. Mammografi, ultraljud och biopsier genomfördes där läkarna säger att det till 98% är cancer. Det var Trippelnegativ bröstcancer. Operation, IVF-behandling och 6st cytostatikabehandlingarna stod på schemat. Sen var jag klar och fick möta två läkare innan jag fick en röntgen för att utesluta spridning. Nu skulle vi försöka bli gravida det fick inte längre skjutas upp. Skulle vi lyckas?

Utdrag från min blogg:

”Jag hann sätta mig ner och få vatten över hela kroppen. Tårarna rinner. Ilskan. Jag ville sparka sönder tvättmaskinen som stod framför mig. Jag ville bort! Bort från mig själv. Bort från omvärlden. Livet är fan inte rättvist! Varför ska jag som ska börjar bilda familj drabbas av detta och eventuellt göra mig steril? Den enda saken jag till 100% vetat att jag vill med mitt liv är att bli mamma. Nu kan det ryckas ifrån mig på grund av en liten jävla knöl som bestämt sig för att växa i mitt bröst! I MITT BRÖST! FAN! Vi har gått igenom fyra dödsfall, två djupa depressioner. Räcker det inte nu? VA?! Hur mycket ska vi två behöva gå igenom innan vi får lugn och ro? HUR MYCKET?”

del 1/4, antal behandlingar: 6st

Cancern drabbar inte bara kroppen. Den sätter sig på själen, och i huvudet. Bygger bo i tankar och känslor. Den smyger sig in i relationer. Tar plats vid middagsbordet hos familjer.

Att få rätt medicinsk vård, som botar så effektivt som möjligt på mest skonsamma vis är ett självklart behov och rättighet, men förstklassig cancervård är så mycket mer än så ❤

Visste du att…

👥 En av tre cancerdrabbade har inte blivit erbjudna samtalsstöd

🙅 1 av 2 cancerdrabbade har inte blivit erbjudna fysisk rehabilitering

✋ 1 av 4 cancerdrabbade har inte tagit del av stöd eftersom man inte upplevde det anpassat efter livet som ung vuxen

📖❓ 2/3 cancerdrabbade uppgav att man saknade någon form av information

Behovet av information som är anpassad för unga vuxna, hur en cancerdiagnos påverkar hälsa och mående på sikt (så kallade sena effekter), hur man söker ersättning eller stöd hos myndigheter och tillgängligt stöd är den typ av information flest har saknat bland cancerdrabbade unga vuxna.

UNG&
VUXEN&
CANCER&
DRABBAD.

Precis då vi ska bli oss själva. Plugga, resa, jobba, festa. Bli kära, göra slut, flytta och kanske fundera på det där med familj och barn.

Vad behöver vi? Vad tänker vi? Ung Cancer har ställt frågorna. Gör vårt quiz så får du några svar:https://bit.ly/3WanANN

Och – vi lottar ut 3 st F**k Cancer-vattenflaskor bland alla som quizzar.

Vem tänker du lite extra på i sommar?

Oro, ensamhet och saknad försvinner inte trots dagar med bad, grillning och långa sommarnätter. Swisha en glasspeng för den du tänker lite extra på i sommar: https://bit.ly/3zaZ2eu 🍦

Kommer kärlekskänslorna tillbaka?

”Aldrig riktigt känt mig som vanligt efter, mer obekväm.” /Cancerdrabbad medlem

En cancerdiagnos och behandling kan ha stor påverkan på såväl unga vuxnas sexuella hälsa och intima relationer, som möjligheten att få barn.

Det kan handla om oro och nedstämdhet som minskar lusten, eller torra slemhinnor och svårighet att få erektion.

“Tycker att jag har fått alldeles för lite information om hur min sexlust och samlevnad fungerar efter behandlingen och diagnosen.” /Cancerdrabbad medlem

Många unga cancerdrabbade upplever både oro över påverkad fertilitet och minskad sexlust. Rådgivning och information kring eventuell påverkan på fertiliteten, fertilitetsbevarande insatser och stöd gällande sexuell hälsa är därför otroligt viktiga frågor och en rättighet för unga vuxna cancerdrabbade. ❤

Vill du starta en insamling till förmån för Ung Cancer? 😍 Skapa din insamling här: https://egen-insamling.ungcancer.se/ och dela länken till din personliga insamling!

Den 1 juli 2024 stängde Meta (ägare av Facebook och Instagram) möjligheten att starta insamlingar till förmån för organisationer som Ung Cancer på sina plattformar.

Vi tycker självklart att detta är väldigt tråkigt och ledsamt, då många har använt dessa insamlingar för att till exempel fira födelsedagar och samtidigt stödja oss.

Men det finns självklart andra sätt att starta en egen insamling på! ⭐️ Besök https://egen-insamling.ungcancer.se/ för att enkelt skapa en insamling som du kan dela vidare.❤️

Cancerbaksmällan: Tiden efter avslutad behandling

Cancern är inte över när behandlingarna är det. Många unga vuxna beskriver tiden efter behandling som den svåraste. Ångest, rädsla för återfall, hjärntrötthet, koncentrationssvårigheter, kronisk smärta, hormonrubbningar, trötthet och nedstämdhet är vanliga upplevelser.

En del pratar om det som något man skäms över. “Borde jag inte vara glad?” Många delar erfarenheten att ingen förstår att det kanske är nu man mår som sämst, och behöver stödet som mest. ❤

Ung Cancer erbjuder en gratis digital kurs, "Cancerbaksmällan – En kurs om återfallsrädsla", som hjälper dig hantera livet efter cancerbehandling.

👉 Besök ungcancer.se för mer information.

"8/5. Onkologen tar över.

Det är ingen spridning till lymfkörtlarna. Det är positivt. Cancern är nu borta. Jag är frisk från cancern.

Men för att öka min överlevnad och minska risken för återfall så kommer jag att behöva genomgå cellgiftsbehandling. S*x behandlingsserier, var tredje vecka. Jag kommer att få hormonbehandling i fem år.

Jag kommer att förlora håret, bli satt i klimakteriet. Så mycket som händer.

Det är många känslor som kommer när man helt plötsligt ska bli mera sjuk för att vara frisk för flera år framåt. En rädsla kommer för vad jag kan räkna av mig själv den kommande tiden framöver. Men rädslan tar inte över, för alla fina människor som finns runt mig ger mig stödet, de håller om mig, kramar mig och finns hos mig. Tack för er.

Jag vill tacka Ung Cancer för stipendiet. De har bidragit så att jag kan köpa en peruk och bekosta mina mediciner. Jag vill även tacka Ung Cancer för att de ger mig möjligheten att komma i kontakt med andra unga människor som också har drabbats av cancer."/Therese del 2 av 2.

"Jag har cancer.

Det är en dag i mars. Det är tisdag. Ett läkarsamtal inbokat efter att jag genomgått undersökningar för någon vecka sedan. Jag och min sambo möter tre personer i väntrummet som ropar upp mitt namn. Då vet vi både det vi på ett sätt redan visste innan. Jag har cancer. Jag är 29år och har bröstcancer.

Jag är den första i min familj som drabbas. Jag får en helt fantastisk läkare och kontaktsjuksköterska. De möter mig och min sambo där vi är och vilka vi är. Besöket inne på sjukhuset tog närmare två timmar.

Hur ska jag berätta? Vill jag berätta? Ja jag har ett stort kontaktnät och jag vill känna stödet. Jag vill låta mina anhöriga få stöd. Jag väljer att gå ut på sociala medier för att berätta om min situation, åker till jobbet och berättar och ringer vänner och familj.

Jag har tar allt stöd jag kan få ifrån sjukvården, kurator, dietist.

WOW vilket stöd jag har fått, hade aldrig kunnat föreställa mig sånt stöd.

”Det finns inget ont som inte något gott med sig.”

Jag tar genprover för att se om jag bär på någon cancergen. Det kommer avgöra hur operationen blir. Jag genomgår en mastektomi den 22/4 då jag bär på en bröstcancergen CHECK2. Operationen går bra och förloppet därefter går bättre än väntat.

Nu blir det att invänta provsvar ifrån tumören och invänta kontakt med onkologen."/Therese, del 1 av 2.