Världskulturmuseet

Ett transportmedel? En begravningskista? Ett konstverk? ⁠Faktiskt alla tre! Traditionen att bygga så kallade fantasikistor, fantasy coffins, började på 1950-talet i Ghana. De kallas också FAV (fantastic afterlife vehicle) eller abebuu adekai. Kistorna byggs i olika färger och former, och skapas för att hylla och representera den avlidne. Kistorna kan föreställa vad som helst, Coca Cola-burkar, lastbilar, fotbollsskor och majskolvar. Eller som den du ser här, ett lejon. ⁠
⁠
Kistan beställs av personen själv innan den dör, eller av personens nära och kära. Motivet väljs oftast för att återspegla den avlidnes hobby, passion eller yrke, och kan ses som en statussymbol. En pilot kan begravas i ett flygplan, en bonde i en kaffeböna och en präst i en bibel. En lejonkista kan till exempel passa för en hövding. Men kistan byggd av Eric Adjetey Anang är inte byggd för någon speciell person. ⁠
⁠
Begravningar är inte bara övergångsriter i Ghana, de betraktas också som ett firande av den dödes liv. På begravningen dansas det och bjuds på mat och dryck, och en trend är att kistbärarna dansar fram i festliga kläder. En fantasi-kista förgyller själva begravningen, och gör den festligare och vackrare. ⁠
⁠
Lejonet är ett inlån från i Århus och syns i utställningen Existens som delöppnar den 13 december. Kom in genom utställningens tunnel och ta del av de stora frågorna tillsammans eller ensam. I utställningens första del ges perspektiv av hur döden och framtiden kan hänga ihop. Läs mer om utställningen här: https://bit.ly/3RoWVdL

Viktigt avbrott för existentiellt meddelande!

Det sägs att världen är mer ihopkopplad än nånsin, men var är platsen för de stora frågorna människor emellan? Olika syn på livet och döden kan skapa konflikt, men också nya perspektiv. På Lucia delöppnar utställningen Existens på museet. Med anledning av detta håller vi en existentiell AW om döden & framtiden tillsammans med poeten Athena Farrokhzad, darkwavebandet Virginia And The Flood, konstnären och illustratören Linda Spåman, dödsdoulan Jessica Cederholm, religionsforskare Henrik Bogdan Bogdan och filmaren Linda Västrik (samtalet möjliggörs i samarbete med Sensus studieförbund)

Det blir också workshop med Status Q***r, vin och pyssel med Katia Ibarra och djupa samtal i baren. Har du inte någon att prata med kan du låna någon i det mänskliga biblioteket. Utöver allt detta bjuds det även på filmvisning och performance.

Har du årskort ingår entré till AW på museet och du kan ta med en vän in utan kostnad.

Läs mer om kvällen här: https://bit.ly/3N4KZeN

I helgen stänger museets ordinarie utbud kl.13.30. Därefter arrangeras Nordiska Mästerskapen i CS2.

Arrangemanget är öppet för allmänheten. Rekommenderad ålder är 16 år eller i vuxet sällskap. Årskort gäller som entré under hela dagen.

Läs mer om tävlingarna här:
https://www.varldskulturmuseet.se/kalendarium/program/nordiska-masterskapet-i-cs2/

Musikstund Eldorado Musikstund Eldorado på Världskulturmuseet

Pluggar du eller någon du känner till läkare? För de som läste medicin i Tibet på 1600-talet kunde studielitteraturen se ut så här. ⁠
⁠
Österländsk medicin har blivit populär i väst. Det inkluderar indisk ayurveda, kinesisk akupunktur och tibetansk sowa rigpa. Den har sina rötter i indisk ayurveda men har även påverkats av Kina, Persien och Grekland.⁠
⁠
Det första lärosätet i Tibet grundades på 700-talet och introducerade Medicinbuddhan och texten Gyushi. År 1686-87 skrev Dalai Lamas regent utförliga kommentarer till Gyushi i en text kallad "Den Blå Beryll". Han använde 80 målningar för att göra texten begriplig för alla och som ett hjälpmedel i undervisningen. Dessa målningar ger insikt i tibetansk läkekonst, inklusive anatomi, sjukdomar, diagnostik, behandling och läkemedel.⁠
⁠
År 1696 etablerades medicinhögskolan Chagpori i Lhasa. Yonghegong-klostret i Beijing grundade en högre medicinsk skola år 1750 och studerades noggrant av Sven Hedin. Under den tiden beställdes åtta kopior av medicinmålningar. Här är en av dem, utförd av målaren Kuo vid Yung Ho Kung år 1933.

kommer från Mexiko! Bilden är tagen i Santa Catarina på 1930-talet av Bodil Christensen. Mannen i bild är redo för att delta i dansfirandet Acatlaxqui en dans som framförs mest i delstaten Puebla men även i delstaten Hidalgo.

Dansen som har aztekiskt ursprung har haft religiös betydelse och varit kopplad till skördecykeln. Man dansade för att be om en bra skörd, för att be om regn och för att tacka för ett bra skördeår. Dansarna formar en slags kupol med rör som de bär.

Namnet Acatlaxqui är Nahuatl och betyder ungefär ”att göra en båge med (socker)rör” eller ”sockerrörens vackra lek”. Dansen framförs än idag men det är svårt att säga hur utspridd den fortfarande är.

Fotot ingår i Världskulturmuseernas bildsamling som består av uppåt en miljon foton som illustrerar olika delar av det internationella kulturarvet.

I utställningen "ULTRA - Fotboll och politik vid Medelhavet" berättar vi om ultraskulturer i flera länder i medelhavsregionen. Detta gör vi bland annat genom att visa upp en mängd otroligt starka bilder från ultrasrörelser i länder som Marocko, Algeriet, Israel med mera.⁠
⁠
Just den här bilden kommer från Tunisien och är en finalmatch i afrikanska Champions League mellan Espérance Sportive de Tunis och Wydad Casablanca (Marocko) på Rhades Stadium i Tunis, maj 2019.⁠ Den är tagen av fotografen Giovanni Ambrosio.⁠
⁠
Den 22 november visar vi på detta tema filmen "Ultras of Egypt" i samband med Filmfestivalen för mänskliga rättigheter.
Läs mer om filmen här: https://www.varldskulturmuseet.se/kalendarium/program/ultras-of-egypt/

Fri entré!

Afrosvenskar i historien vilka var de? Mazahr Makatemele föddes 1846 i Natal i Sydafrika. Det var en orolig tid i området och när hon var i elvaårsåldern överfölls hennes by. Mazahr togs till fånga och såldes som slav till boerna. År 1858 eller 1859 kom hon, genom köp eller “gåva”, till en svensk affärsman som hette Alarik Forsman. Han hade tillsammans med några andra familjer grun­dat en svensk jordbrukskoloni i Sydafrika. De kallade den Scandinavia, och där fick Mazahr arbeta som barnpiga. ⁠
⁠
Familjen Forsman reste hem till Kalmar på besök 1862. Tillsammans med dem reste både Mazahr och en annan sydafrikansk flicka, Dina Maria. När Forsmans återvände till Sydafrika följde Dina Maria med dem, men Mazahr valde att stanna i Sverige. Hon hade va­rit gravid redan när hon klev av båten, och hennes dotter Emilia föddes i Kalmar strax efter ny­år 1863. Barnets far ska ha varit en man i Transvaal som Mazahr var gift med ”på afrikanskt vis”, men hans namn är okänt. Något år senare, 1864, döptes Mazahr och fick det kristna nam­net Sara Magda­lena. Hon arbe­ta­de till en början hos Carl Johan Borell, en handlare som var aktiv inom läsar­missionen, och sedan under många år hos hans goda vän Cecilia Fryxell. Fryxell var på en gång djupt religiös och pedagogiskt framsynt. Hon drev en flickskola med internat på Rostad gård utanför Kalmar. Där hade Mazahr/Sara tjänst som hushållerska, och hon bodde där nästan hela sitt liv. ⁠
⁠
Mazahr/Sara blev 57 år gammal. Hon dog 1903 och ligger begravd på Södra kyrko­gården i Kalmar. ⁠
Hennes dotter Emelia Cecilia (Millan) Boy föddes på Rostad gård i januari 1863. Mer om hennes liv kan du läsa här 👉🏽 bit.ly/47jMGg9

⁠I ”Afrosvenskar – 15 berättelser ur historien” kan du läsa mer om andra afrosvenskar i historien. Boken är skriven av Johanna Berg och illustrerad av Maria Fröhlich.

Idag firas shichi go san-festivalen (vilket betyder ”sju fem tre”) i Japan. Festivalen firas av barn i åldrarna tre, fem och sju. Barnen får klä upp sig fint i kimono eller hakama och besöka en helgedom eller ett tempel där en ritual hålls för att tacka för och be för deras hälsa och fortsatta utveckling. Barnen får även en särskilt sorts godis som kallas chitose ame. ⁠
⁠
Dagens shichi go san-firande går tillbaka på en lång rad av olika äldre ritualer för barn som hölls för att fira och uppmärksamma olika skeden i deras liv. Det kunde till exempel handla om att få börja använda vuxnare kläder eller att låta håret växa ut istället för att raka det. ⁠
⁠
Detta fotografi från norra japan är taget någon gång mellan 1870-1920. I vår databas står ” Två systrar med amuletter”. Vad flickorna hette vet vi inte. Fotografen Ida Trotzig levde i Japan från 1888 - hennes brinnande intresse för landet och dess kultur gjorde att hon snart lärde sig språket och fick många japanska vänner. ⁠
⁠
Fotot ingår i Världskulturmuseernas bildsamling som består av uppåt en miljon foton som illustrerar olika delar av det internationella kulturarvet.

Det sägs att ölen inte uppfanns, utan upptäcktes. Troligen skedde det någon gång för ca 10 000 år sedan, i samband med att människan började odla spannmål. I det gamla Egypten producerades och konsumerades öl i stora mängder. Det dracks av människor i alla åldrar och i alla samhällsskikt. det användes till och med som avlöning för arbetare. Gravarbetarna i Giza ska exempelvis ha fått en ranson om 6 liter öl om dagen. ⁠
⁠
Ölet hade också gudomlig status och kopplades till gudar som exempelvis gudinnan Hathor. Ölen dracks gärna ur stora ölkrus – troligen med sugrör av keramik. Med sugrören slapp man få skräp från kärlets botten i munnen, och så var det mer hygieniskt eftersom fler personer delade på samma ölkrus. Ölet såg inte riktigt ut som vår moderna öl, utan var snarare lite trögflytande och vällingliknande i konsistensen, och med lägre alkoholhalt.⁠
⁠
På reliefen i bild syns mannen Inheretnacht i två versioner av sig själv: en ung och en gammal version. Mellan dem finns ett bord dukat för en festmåltid i efterlivet. Ovanför deras huvuden har också en önskelista ristats in med hieroglyfer. Varannan hieroglyf (den som ser ut som ett kors med en månskära högst upp) är tecknet för ’tusen’. Förutom tusen ankor, getter och brödlimpor ville också Inheretnacht få tusen ölkrus med sig i efterlivet.

Den här perioden firas traditionen momijigari i Japan.
En älskad tradition och en tidpunkt då naturens övergång till höstens färger firas och uppskattas.

Momijigari kan översättas till "lönnspaning" på svenska. Det hänvisar till en traditionell japansk aktivitet där människor går ut för att beundra de vackra höstfärgerna som lövträden skapar när de ändrar färg under höstsäsongen. Detta är särskilt populärt under den så kallade "kōyō" -perioden, när lövverket går från grönt till olika nyanser av rött, orange och gult.

Momijigari är ofta förknippat med utflykter till natursköna platser som parker, tempel, och trädgårdar där lövträden är mest imponerande. Folk tar ofta promenader, fotograferar landskapet och njuter av naturens skönhet medan de beundrar de färgglada löven. Det kan också vara en social aktivitet där familj och vänner samlas för att njuta av höstens skönhet tillsammans.

Röda lönnar vid Tsūten-bron vid Tōfukuji, träsnitt ur serien "Berömda vyer av Kyōto" (Kyōto meishō). Träsnittet är skapat av Utagawa Hiroshige (1797-1858). Ca 1835.

Idag 7 november är det lärarnas dag 🙌! På fotografiet från 1935 ser vi en skola i Fiji. Vilka lärarna och eleverna är och vad de diskuterar på sin lektion vet vi tyvärr inget om. I stället finns en gedigen livsteckning av den som tagit bilden - läraren Josiah Martin. Vad som hamnar i register är olika i olika tider. Idag skulle vi önska att det fanns mer information om människorna på bilden, om hur de la upp sina skoldagar och vilka frågor som ställdes.

Läraryrkets status har i olika tider sett olika ut. Runt hela världen finns eldsjälar som lär barn läsa, skriva, räkna och mycket mycket mer. Visste du att Världskulturmuseerna varje år tar emot mängder med skolklasser och att vi har digitala lärplattformar för klasser som har svårt att komma till oss.

Hos oss kan lärare ta hjälp att prata om alltifrån demokrati och kolonialism till sagoberättande med förskoleklasser. Tipsa gärna en lärare du känner. Mer info hittar du på vår hemsida: www.varldskulturmuseet.se/skola--larande/

Den 13 november är det Opportunity day på museet!

Kom och träffa ett 50-tal olika företag och sociala organisationer med behov av arbetskraft. Utöver att mingla med företagen kan du prova på olika aktiviteter, som till exempel att trycka t-shirts, skissa graffiti, testa musikproduktion, podcast, VR och dansworkshops. Dessutom bjuds det på scenframträdanden under kvällen. Ta med ditt finslipade CV och forma din framtid!

Visste ni att man kan boka julbord på restaurang Tabla?

Vi utlovar ett julbord i en spännande miljö! Hos oss kan ni även passa på att komplettera julbordet med en visning i vår utställning "Världens Spel" eller i "Ultra – fotboll och politik vid Medelhavet". Eller varför inte besöka "Korsvägar" och se föremål från hela världen!

https://www.varldskulturmuseet.se/besok/konferens/julbord

Kvinna i båt av Kasamatsu Shiro (1898-1991).

Kasamatsu Shiro var en japansk träsnittskonstnär främst verksam inom genren shin hanga ('nya tryck'). Redan som tonåring hade han en konstnärlig fallenhet då han var elev vid Kaburagi Kiyokatas måleriskola. Shozaburo Watanabe, tryckutgivare och grundare av shin hanga-rörelsen, imponerades av hans måleri och erbjöd honom jobb som designer av träsnitt. Från år 1919 ingick de två i ett långt och fruktsamt samarbete, och vid slutet på 1940-talet hade Shiro producerat mer än 50 verk för Watanabe.

Inpå nästa decennium började han att utforska sosaku hanga ('kreativa tryck'), det vill säga att han skapade verk som han själv snidade, tryckte och gav ut. De 120-tal sosaku hanga-tryck som han producerade är tydligt distinkta från hans shin hanga-tryck, med mer fokus på stilisering än på detaljrikedom.

Träsnittet har kommit till Östastiatiska museets samling genom Erik Holmberg (1888-1972), tidigare medlem i Östasiatiska museets vänner. Holmberg blev tidigt i livet fascinerad av asiatisk konst. Han skrev brev till museer, återförsäljare och andra samlare och medlemmar i Kina-klubben för att samla in föremål och konst.

Glöm inte att vi har öppet även idag, måndag, nu under höstlovet! 11.00-17.00
https://www.varldskulturmuseet.se/hostlov/
Välkommen in!

Ps. Köp årskortet digitalt innan - så slipper du kön!
https://bit.ly/3FIL0AJ

Att hålla koll på klockan.⁠
⁠
På bilden ser vi Gulou (鼓楼, Gǔlóu) - trumtornet i Beijing. Det står en bit norr om Förbjudna staden och dess portar mot Himmelska fridens torg. ⁠
⁠
I 650 år, fram till 1924, fungerade trumtornet som Beijingbornas tidmätare då trummorna ljöd över taken varje natt för att markera timmarna. ⁠
⁠
Kinas siste kejsare Puyi förlorade den formella makten över landet 1911, det vill säga avsattes som Kinas statsöverhuvud. När han år 1924 tvingades flytta från Förbjudna staden så tystnade trummorna. Då bytte tornet också namn till Mingchilou “Tornet för insikt om skam” och föremål som kunde relatera till de "åtta makternas" (åtta allierade stormakters) invasion av Peking och den senare 30 maj-massakern 1925 ställdes då ut där.⁠
⁠
Idag fungerar övervåningen som Folkets kulturella Hal, ett slags Folkets hus för Dongchengdistriktet, ett distrikt i östra delen av staden.⁠
⁠
Fotot ingår vid Världskulturmuseernas bildsamling som består av uppåt en miljon bilder som illustrerar olika delar av det internationella kulturarvet.

Den mexikanska högtiden Día de mu***os är en färgsprakande tradition som baseras på en legend där de dödas själar kommer tillbaka till jorden för att träffa släkt och vänner.
⁠
Imorgon firar vi Día de Mu***os på Världskulturmuseet. Kom på dansuppvisning, invigning av årets ofrenda och delta i en mängd andra aktiviteter för både barn och vuxna!

Läs mer här: https://www.varldskulturmuseet.se/hostlov/invigning-dia-de-mu***os/

Vi ses väl till helgen för firande av de dödas dag?

Var med och fira de dödas dag! Día de mu***os är en färgsprakande tradition som baseras på en legend där de dödas själar kommer tillbaka till jorden för att träffa släkt och vänner. Gör det du också!

Día de Mu***os, de dödas dag, är en viktig högtid i Mexiko. Den hedrar minnet av alla dem som inte längre finns med oss. Centralt i firandet är altaret, la ofrenda, som bland annat ställs fram i hemmen för att välkomna de döda tillbaka. Altaret tillägnas de släktingar som gått bort under året och de mest betydelsefulla i familjen från tidigare år. Ibland är altaret tillägnat en speciell person. ⁠
⁠
Altaret fylls av blommor, mat, dryck, fotografier och frukt. Allt som de döda tyckte om i livet. Vissa maträtter, som pan de mu***os (de dödas bröd), bakas endast under den här säsongen. De första som återvänder från de dödas värld brukar vara barnen (los angelitos). För dem skapas bord med massor av godis och leksaker. ⁠
⁠
På altaret finns de fyra elementen; jord, luft, eld och vatten med som viktiga symboler. Ett glas vatten, tända ljus för elden, frukt som symboliserar jorden och pappersfigurer som representerar vinden.⁠
⁠
Under höstlovet uppmärksammar vi firandet av Día de Mu***os hela veckan med en mängd aktiviteter för både vuxna och barn.

Läs mer om höstlovsveckan här: https://www.varldskulturmuseet.se/hostlov/

Capoeira är en brasiliansk kampsport och konstform som kombinerar element av dans, akrobatik, musik och kampsport. Den har sina rötter i Brasilien och har utvecklats under århundraden som en unik och fascinerande uttrycksform. ⁠
⁠
I capoeira deltar två personer i en sparring som kallas "jogo". Spelarna, kända som "capoeiristas," rör sig rytmiskt i en cirkel och använder en serie av akrobatiska och konstnärliga rörelser för att attackera och försvara sig. Musiken spelar en viktig roll i capoeira, och det finns vanligtvis en grupp musiker som spelar traditionella instrument som berimbau, atabaque och pandeiro medan de sjunger sånger på portugisiska.⁠
⁠
Capoeira har en rik historia och är starkt förknippad med afrobrasilianska kulturer och slavarnas historia i Brasilien. Under kolonialtiden användes capoeira ofta av slavarna som en form av självförsvar och som ett sätt att bevara sin kultur. Det har utvecklats från att vara en dold och ibland illegal praxis till att bli en viktig del av Brasiliens nationella kulturarv.⁠
⁠
Idag praktiseras capoeira över hela världen, och det finns olika stilar och skolor som har utvecklats. Capoeira är känd för sin livliga och festliga atmosfär, och det har också blivit en populär träningsform som kombinerar fysisk träning med konstnärligt uttryck.⁠
⁠
Vill du också prova capoeira?⁠
Vraje söndag hela hösten har vi besök av Robby som lär ut breakdance och capoeria till sköna toner! Läs mer här: https://www.varldskulturmuseet.se/kalendarium/program/testa-breakdance-och-capoeria/2023-10-22/
⁠
Gratis för alla under 19!

Månadens bild kommer från Kalifornien och visar ett par som tittar upp på ett jättelikt sekvojaträd (i folkmun mer kända som redwoodträd).

Sekvoja är en växtart som inkluderar några av de största och äldsta träden i världen och återfinns huvudsakligen i Nordamerika. Normalhöjden på ett träd är 75 meter men det högsta nu levande trädet är 115 meter! De är kända för sin imponerande storlek, långa livslängd och unika skönhet. De har blivit symboler för skogsmiljön i Kalifornien och är ofta föremål för bevarandeinsatser och turism.

Namnet på engelska - "sequoia" kommer från Sequoyah, en berömd cherokee-silversmed och upphovsman till cherokee-skriftspråket, även känt som "syllabary." Sequoyah levde under 1700-talet och tidigt 1800-tal i det område som nu är delstaten Tennessee i USA.

Namnet "Sequoia" användes ursprungligen av botanikern Endlicher för att hedra Sequoyah och hans arbete med cherokee-skriftspråket. Denna term användes sedan för att beskriva trädarterna som nu är kända som sekvojor.

Så namnet Sequoia är en hyllning till Sequoyah, en viktig figur i cherokee-historien och språkvetenskapen.

Fotot ingår i Världskulturmuseernas bildsamling som består av uppåt en miljon foton.

9 oktober 2023 avtäcktes en särskild minnessten på Katarina kyrkogård i Stockholm för Adolf Ludvig Gustav Fredrik Albrecht Couschi. Gustav Badin, Couchie, eller Kwasi som han hette från början, var född ungefär 1747 för­mod­ligen på ön S:t Croix i Västindien, som då var dansk koloni (idag Amerikanska Jungfruöarna). Enligt vad som berättats för­lorade han tidigt sina föräldrar då huset där de bodde brann ned. Därefter blev han möjligen köpt av en dansk sjökapten. ⁠
⁠
Denne gav honom till ett danskt statsråd Reiser, som slutligen i sin tur gav honom i “present” till den svenska drottningen, Lovisa Ulrika. Hon var gift med kung Adolf Fredrik och hade fyra barn. Badin var ungefär tio år gammal när han kom till hovet i Stockholm 1757 och kungabarnen var i samma ålder. Kronprins Gustaf (III) var elva år gammal, Karl (XIII) nio, Fredrik Adolf sju och Sofia Albertina fyra. Badin växte upp vid hovet i kunga­familjens direkta närhet och han är utan tvekan historiens mest kände afrosvensk. ⁠
⁠
Badin fick en fri uppfostran, inspirerad av den franske filosofen Rosseaus bok “Émile” (1762) som var toppaktuell vid tiden. Han fick undervisning i kristen­dom och döptes i kapellet på Drottningholms slott i december 1768. Kungafamiljen var med som faddrar och det var efter dem han fick sina många förnamn, Adolf Ludvig Gustav Fredrik Albert. Som vuxen hade Badin tjänst på slottet. Han var betjänt hos drottningen, och efter hennes bortgång hos prinsessan Sofia Albertina. Han deltog i hovlivet, dansade balett och spelade teater. Vill du veta mer om Badins liv? Läs vidare: https://www.varldskulturmuseerna.se/projekt/afrika-pagar/afrosvenskar-i-historien2/hovman-1700-tal/
⁠
I ”Afrosvenskar – 15 berättelser ur historien” kan du läsa mer om afrosvenskar i historien. Boken är skriven av Johanna Berg och illustrerad av Maria Fröhlich.

Det här är Avigail Rotbain, fil.dr. i historia, på onsdag berättar hon om resan från att vara människa till att bli ett museiföremål.
En mumifierad kvinnas kropp står i centrum, hon togs först till Europa av en högt uppsatt medlem av det tyska nazistpartiet. Hon donerades därefter till ett universitet som sedan gav bort henne i present till Göteborgs etnografiska museum. Idag ligger kroppen i en glaslåda i museets föremålsmagasin – men vad är hennes framtid?

https://www.facebook.com/events/993891821893581?acontext=%7B%22event_action_history%22%3A[%7B%22mechanism%22%3A%22search_results%22%2C%22surface%22%3A%22bookmark_search%22%7D]%2C%22ref_notif_type%22%3Anull%7D

Den 9 oktober infaller ”Frihetsdagen” - en inofficiell minnesdag som högtidlighåller avskaffandet av slaveriet på svenska Saint Barthélemy.
Den karibiska ön Saint Barthélemy var en svensk koloni från 1784–1878 och Sverige var en del av den transatlantiska slavhandeln. 9 oktober 1847 friköptes den sista förslavade personen och därför infaller minnesdagen på detta datum. En dag för att minnas slaveriet och slavhandelns offer.⁠ ⁠

Bilden är tagen på 1800-talet i huvudstaden Gustavia på Saint Bartélemy. Det är en gatubild som visar en kvinna med korg på huvudet, och ett barn som tittar ut från ett fönster. ⁠
I Världskulturmuseernas podcast "Inside the Box" kan du lära dig mer om Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln: https://bit.ly/3RLT8b7

Foto: Carl Constantin Lyon, Sjöhistoriska museet.

Kinesisk foodtruck tidigt 1900-tal.
Här är en man som bär sitt gatukök på axeln. Precis som i en modern foodtruck har mannen med sig allt som är nödvändigt för att kunna parkera och sälja mat precis var som helst. I höger hand har en slags ljudklocka som han kan slå på samtidigt för att locka till sig kunderna.

Bilden kommer från en samling fotografier som Johan Gunnar Andersson förvärvade i Kina och sedan donerade till museet.

Fotot ingår i Världskulturmuseernas bildsamling som består av uppåt en miljon foton som illustrerar olika delar av det internationella kulturarvet,

Vi välkomnar hösten med ett träsnitt skapat av Kōno Bairei (1844 - 1895). Verket har titeln ”Höst, nr 10: Tuppkamsblomma (Celosia cristata) och kungsfiskare”, det är illustration nummer 79 ur albumet ”Bairei kachô gafu”. Bairei var en del av Maruyama-Shijō skolan och en mästare i avbildningar av fåglar och blommor under Meijiperiodens Japan.⁠
⁠
Texten är också skriven av Bairei. Han berättar bland annat att tuppkamsblommorna blommar i trädgårdarna i juli - augusti. Vissa blommor blir lika höga som en lång person, ca 5 - 6 shaku* (151.5 - 181.8 cm), andra är knappt lika höga som en kort person. De är av olika färger: lila, vita, karmosinröda med vit pudring eller gula. Blommornas former varierar: de är antingen runda, spetsiga, platta eller liknar tuppkammar. ⁠
⁠
Bairei nämner några av kungsfiskarens många olika namn (t.ex. suikô, gyokô, gyoko) och säger att en stor variant av fågeln heter yamasebi. Numera enligt uppslagsverk kallas kungsfiskaren oftast för kawasemi och den stora varianten för yamasemi. ⁠
⁠
*en traditionell japansk och kinesisk längdenhet

Vad är cosplay?

I Japan syftar begreppet på all slags kostymering och termen myntades i Japan 1984. Den var inspirerad av det växande antalet fans som klädde ut sig under science fiction-sammankomster, vilket förekom även under det första World Science Fiction-konventet i USA 1939. I väst avses främst sådan med anknytning till rollfigurer inom populärkulturen, och tidigare specifikt japansk populärkultur. Rollfigurerna hämtas ur alltifrån science fiction, manga, tecknade serier, grafiska romaner till datorspel och fantasyfilmer. Vilken fiktiv eller verklig figur som helst kan förekomma. Icke levande objekt kan ges antropomorfa egenskaper och det är vanligt att kvinnor antar manliga karaktärer och tvärtom.

Cosplay kan vara ett roligt och kreativt sätt för fans att uttrycka sin kärlek och uppskattning för en särskild karaktär eller fandom. Det innebär ofta att delta i konvent, sammankomster och evenemang där cosplayers kan visa upp sina kostymer och interagera med andra som delar deras intressen. För de med teaterintresse är det en utmärkt möjlighet att rollspela som karaktären en är utklädd till. Cosplay kan variera från enkla och budgetvänliga kostymer till intrikata och noggrant skapade kläder, och vissa cosplayers får erkännande och popularitet för sitt hantverk och engagemang.

Bilderna är tagna under förra årets ConFusion på museet och i helgen, med start på fredag, är det dags igen!

ConFusion är Göteborgs största arrangemang med östasiatisk populärkultur. Upplev en helg fylld med cosplay, manga, brädspel, karaoke, föreläsningar, tv-spel, och mycket mer.. Läs mer här: https://www.varldskulturmuseet.se/kalendarium/program/confusion/2023-10-07/

Idag tipsar Japan-intendent Petra Holmberg om ett måste på höstens picknickar, om värmen står sig det vill säga ☀️🍂🥢 ⁠
”Det här är en bricka, med mera, till lite elegantare picknick än med de där take away-förpackningarna som sen kloggar igen alla papperskorgar, men samma princip om du vill kunna bära med dig käket.”, säger Petra.⁠
⁠
Picknick setet innehåller fyra lådor, en bricka med fem tallrikar, en sake-skål samt en sake-flaska med silverbeslag. Det utsökta setet i lackerat trä har inslag av guld och är rikligt dekorerat med lönnlöv och tallbarr. ⁠
”Om du kollar noga ser du att tillverkaren har imiterat dagg- eller regndroppar på en del av föremålets yta.” berättar Petra. ⁠
⁠
Setet skapades i Japan under 1700-talets slt och samlades in av Didrik Bildt (1879-1933). Han deltog i Svenska expeditionen 1904-1905 och var en flitig resenär. Flera av hans samlingar finns deponerade på Nationalmuseum, även på Etnografiska museet finns föremål från Bildts resor. Picknick setet ingår i Världskulturmuseernas samling.

En rolig nyhet! Såg precis att vi ligger fyra på försäljnings topplistan på Bokus för barnböcker 12-15! 🎉

Barnböcker 12-15 år - Topplistor - Böcker | Bokus bokhandel De böcker för barn i åldern 12-15 år som sålde bäst föregående vecka.

På bilden ser vi ett par som spelar kora. Hon slår takten mot instrumentets baksida. Hans fingrar löper över korans många strängar.⁠
⁠
Koran är ett västafrikanskt stränginstrument som är besläktat med harpa och luta. Kora anses vara Gambias nationalinstrument, men dess harmoniska toner är lika hemma i grannländer som Senegal, Mali, Guinea och Guinea-Bissau. Med sin unika och drömliknande klang är kora inte bara ett musikinstrument utan en symbol för sammanhållning och berättande i regionen. En kora har oftast 21- men det varierar. Musiker som bemästrar kora spenderar år med att lära sig den komplexa fingerfärdighet som krävs för att skapa de melodier och harmonier som har gjort instrumentet så älskat. ⁠
⁠
Men vilka är paret på bilden? Våra uppgifter är knapphändiga. Han omnämns bara som griot, hon omnämns bara som hustru. En griot är en traditionell berättare, poet och musiker i många västafrikanska samhällen. De memorerar och vidarebefordrar historier, legender, och genealogier muntligt från generation till generation. På detta sätt hjälper de till att bevara samhällets kulturella och historiska arv. ⁠
⁠
Fotografiet är taget i det mindre samhället Fatoto i Gambia 1959. Det finns en lång text om fotografen Erik Martinsson – vart han föddes, jobbade och dog. Vad som hamnar i register är olika i olika tider. Idag skulle vi önska att det fanns mer information om personerna på bilden och om melodin de spelade.⁠
⁠
Den 13 oktober, under afrosvensk historievecka, en konsert med Jali Mansa K. Susso (sista bilden) med medmusikanter och dansgruppen Hadithi Kultur. Susso är sångare, kompositör och koraspelare från Gambia, numera bosatt i Wien, Österrike. Han tillhör en griotfamilj och sjunger på mandinka, men tar in influenser från roots reggae, västafrikansk musik och jazz. Ta chansen att höra en av de främsta inom koramusiken.

Läs mer på www.varldskulturmuseet.se/kalendarium/program/kora-music-festival-jali-mansa-k.-susso/