Medelhavsmuseet

Idag, onsdag, stänger restaurang Bagdad café redan 16.30!
Öppet som vanligt imorgon :)

På 500-talet f.v.t. regerade den Akemenidiska dynastin i Perserriket, det imperium som omfattade större delen av Mellanöstern under antiken. Vid den här tiden var Persepolis huvudstad, och det var här persernas Kung levde.

I slutet av 500-talet f.v.t uppfördes en audienshall av kung Darius I. Besökarna som beviljades audiens hos kungen leddes uppför trappor till kungens väldiga hall. väggarna längs trapporna var prydda med reliefer föreställande kungens undersåtar som bar fram gåvor från hela det väldiga rike han regerade över – från Afghanistan och Indien i öster till Egypten och Medelhavskusten i väster. Man kan tänka sig att besökaren kände sig ganska liten på vägen mot sitt möte med kungen.

Det här fragmentet föreställande en persisk man, kommer från just den här audienshallen. Gustaf VI Adolf fick den i gåva i ett besök i Persepolis under sin Orientresa 1934. Fragmentet testamenterades sedan till museet.

Idag är det kattens dag! 🐱

Som många vet dyrkades katten som helig i det gamla Egypten. Katten dyker upp som husdjur i Egypten någon gång för ca 3600 år sedan. Länge ansågs egyptierna vara först med detta, men under senare år har arkeologer funnit kattskelett i betydligt äldre gravar, exempelvis i en 9500 år gammal grav på Cypern.

Föga förvånande lät sig inte katten domesticeras som hunden. Den sökte sig till troligtvis självmant människorna för att jaga råttor och andra skadedjur som höll till där människorna fanns. Det var ett ömsesidigt utbyte – katten fick bytesdjur och skydd, människan fick hjälp att hålla sina matförråd fria från skadedjur. Den fick en särskild plats i egyptiernas hjärtan och religion, och dyrkades som helig i hela det egyptiska riket. Att döda en katt var olagligt, och när en huskatt dog kunde hela familjen klä sig i sorgdräkt.

Den grekiske historikern Diodorus Siculus beskriver år 59 före vår tideräkning en händelse som utspelade sig i huvudstaden Alexandria. En man hade råkat köra på en katt som olyckligtvis dog. Människor blev vansinniga och krävde att mannen skulle straffas - de struntade fullkomligt i att han var ett sändebud från stormakten Rom. Rasande egyptier samlades utanför huset där romaren gömde sig, och trots faraons försök att tygla mobben gick mannen skrikande samma förskräckliga öde till mötes som katten. Detta var mycket bekymmersamt för farao Ptolemaios XII som på nåder från Romarriket fick lov att regera i Egypten, och händelsen ska ha försämrat relationen till Rom ytterligare. Om det här faktiskt hände eller inte går förstås inte att veta, men en sak är säker- egyptierna älskade sina katter.

Bild 1. Den här katten blev mumifierad i Egypten på 300-talet f.v.t. Vid det laget hade man slutat mumifiera djur för sällskap. I stället skänktes djurmumierna till gudar i tempel, kanske tillsammans med en bön.)
Bild 2. Bronsskulptur av kattgudinnan Bastet. Egypten, okänt årtal.
Bild 3. Amulett föreställande en katt och en kattunge. Egypten, okänt årtal.

Konsten att tillverka taktegel är troligen från början grekisk, och trenden spreds snabbt till Italien.

Kring 600-talet före vår tideräkning började de runda hyddorna ersättas av fyrkantiga hus på stenfot, och till takteglen hörde under antiken ofta en sorts dekor av bränd lera som kallas ”antefix”. Dekorationerna är ofta i form av ansikten och var målade i rött, svart och vitt. I många fall föreställde antefixen vackra kvinnoansikten, men inte i det här fallet. Det här antefixet från 500-talet f.v.t kommer från Italien och föreställer Silenus eller Silenos. Silenos var enligt grekisk mytologi en av vinguden Dionysos mest lojala följeslagare. Han var inte en av satyrerna (de get-liknande männen) eller menaderna (de vilda och galna kvinnorna i extas) i Dionysos följe, utan en mycket äldre och klokare gestalt. Han porträtteras ofta med skallig hjässa, kort platt näsa, helskägg och kulmage. Inte sällan avbildas han också som väldigt full. Ibland sägs han vara Dionysos fosterfar, och han ska ha besuttit särskilda siar-krafter när han var tillräckligt berusad.

För den som inte kan odla en egen mustasch i november för att uppmärksamma kampen mot prostatacancer, är här ett egyptiskt lösskägg i trä!

Levande kungar avbildades med raka skägg, medan avlidna kungar och gudar som tex Osiris kunde avbildas med skägg som slutade i en liten böj.
Även vanliga människor kunde avbildas med Osiris böjda skägg på sina kistor, eftersom man trodde att även vanligt folk kunde förenas med Osiris i dödsriket. Men - endast kungen fick lov att faktiskt bära lösskägg i verkligheten. Det var då gjort av riktigt hår eller något annat dyrbart material och fästes med hjälp av remmar runt öronen.
⁠
Fortsatt fin movember!

I det gamla Egypten gjordes skulpturer av ibisfåglar för att representera guden Thoth, som var vetenskapens gud. Thoth kunde visas som både en ibisfågel och en babian. Han var ansvarig för räkning, skrivkonst, tid och kalender. Han uppfann även medicin, lagar, ritualer och trollformler.

Thoth avbildades ibland som en människa med huvudet av en ibis, speciellt i scener som visar den dödes hjärta som vägs mot sanningens fjäder, medan Thoth antecknade. Hans kultplatser fanns i Hermopolis och Sakkara, där det finns gravar med miljontals balsamerade ibisar.


TIPS! I vår webbshop säljs ibisfåglar som görs för hand i Egypten av trä som förgylls med äkta bladguld och med huvud och fötter i brons. Familjeföretaget med far, son och nu även sonson har levererat till Världskulturmuseernas butik sedan mer än 20 år. En fin gåva till dig själv eller någon du tycker om!

https://butik.varldskulturmuseerna.se/egypten/ibisfagel-stor.html

Vem var Kejsar Commodus?
I samma stund som den nya kejsaren tog plats på tronen i Rom var han inte bara imperiets mäktigaste man men också jagat villebråd. Kejsaren hade Roms farligaste jobb, och för att överleva krävdes list och skicklighet. Från kejsar Augustus död år 14 e.v.t till romerska rikets uppdelning år 395 hann sjuttio kejsare sitta på tronen. Bara tjugo av dem dog en naturlig död.

När Lucius Aurelius Commodus kom till makten hade imperiet just upplevt en osedvanligt lugn period. Hela fem kejsare hade suttit på tronen utan att bli mördade. Sist i raden var Marcus Aurelius, som lät utse sin son Commodus till kejsare.

Commodus var en grym, mordisk, narcissistisk och paranoid härskare. Han beskrivs ha haft storhetsvansinne - han såg sig som en reinkarnation av Herakles, och gick runt i lejonhudar och slogs mot både djur och människor på Colosseum. Han lät döpa om Rom till Commodiana, och han lät avrätta hundratals personer i paranoida försök att undvika att bli mördad.

När han var 21 år anstiftade hans syster Lucilla ett mordförsök på honom, som misslyckades. 10 år senare inledde hans älskarinna Marcia Aurelia Ceionia Demetrias en ny sammansvärjning. Den här gången resulterade den i hans mord, år 192.

Det här porträttet är troligtvis skapat långt innan Commodus tyranniserade Rom med sin nyckfullhet och grymhet. Porträttet av den unga kejsaren är utmejslat i marmor, och liksom sin far avbildas han med de för familjen karaktäristiska stora ögongloberna och tunga ögonlocken.

Kom in till museet och se porträttet själv i helgen!

Vilka var etruskerna?
Med hjälp av Medelhavsmuseets rika samling fortsätter vi utforska det gåtfulla folket i norra Italien som föregick romarna. Den här gången utforskar vi religion och kult lite mer.

Människans totala underkastelse inför gudarnas behov och viljor var grundbulten i etruskernas religion, som var starkt influerad av den grekiska mytologin. Etruskerna tycks ha varit mycket vidskepliga och rädda för att kränka gudarna. För att undvika det vände man sig till präster och prästinnor som kunde tyda gudomliga tecken. Dessa teckentydare var indelade i tre kategorier: Angurer som tolkade fåglarnas flykt; Fulguratores som tolkade åskans ljud och blixtarnas fall; och Haruspices som siade om framtiden i inälvorna på offrade djur, särskilt levern från får.

Haruspices delade också in himlavalvet i två vertikala linjer och 16 sektorer, var och en tillägnad en särskild gud. I öster fanns de välvilliga gudarna, bland andra Tinia och hans hustru Uni. I väster fanns de fientliga gudarna, eller underjordens gudar. Haruspices-prästerna var klädda i fransad mantel och en hög konisk hatt, och bar en krokig käpp i handen.

Den här lilla kopparfiguren föreställer en man iklädd s.k. nimbus-diadem och mantel. I högra handen håller han en ”patera”- en offerskål som används i religiösa ceremonier. I andra handen håller han något annat föremål är svårt att tyda – möjligen ett skrin för rökelse. Figuren föreställer sannolikt en etruskisk präst.

Idag ägnar vi en extra tanke åt alla fadersfigurer, pappor och alla som minns eller saknar en pappa ❤️

En av historiens mest mytomspunna pappor är farao Ramses den II. Han är den farao som lämnat absolut flest monument och byggnader efter sig. Han är också en av de pappor som lämnat flest barn efter sig – så många som kanske 100 barn. Av allt att döma verkar han varit mycket stolt över dem och ha låtit avbilda många av dem på diverse monument. ⁠

Det finns ingen finare present än tid tillsammans. Ta med din favoritpappa till museet i helgen, eller ge bort ett presentkort på ett årskort hos oss och skapa minnen ihop.

Nu ligger den senaste inspelningen av Alice Petrén och Medelhavet ute - Kaos är grekiska, med Alexandra Pascalidou som gäst.

https://www.varldskulturmuseerna.se/digitala-resurser/video--podcast/

När utställningen BeLonging öppnades bjöd vi in till ett panelsamtal kring svåra frågor om vem som har rätt till ett kulturarv och vilka känslor som väcks när ett kulturarv plundras eller förstörs.

Hur har så många föremål hamnat på västerländska museer och är det dags att återlämna dem? I samtalet berörs den obekväma spänningen mellan bevarande och förstörelse i modern arkeologi och kulturarvsförvaltning. Är det så att omvärlden bryr sig mer om ett förstört museiföremål än ett människoliv?

Journalisten Nathalie Besèr samtalar med konstnären Michael Rakowitz, Världskulturmuseernas intendent Maria Dahlström och assyriologen Ninhursag Tadaros, som också har curerat utställningen.

BeLonging - Konstnärssamtal med Michael Rakowitz I utställningen BeLoging på Medelhavsmuseet visas konstverk av Michael Rakowitz i dialog med fornföremål från Mesopotamien ur Medelhavsmuseets samlingar. Med...

De här fina små sakerna är egyptiska hjärtamuletter.
Små hjärtan av sten, metall eller ädelsten som bars både av de levande och de döda för god hälsa och lycka, i det gamla Egypten.

För de gamla egyptierna kom människans tankar, känslor och handlingar från hjärtat. Och det var där en persons minnen lagrades. Egyptierna trodde, att efter döden skulle den dödes själ ställas inför Underjordens domstol. Här skulle den dödes hjärta vägas mot Ma’at – sanningens gudinna, förkroppsligad i en vit fjäder. Ett lätt hjärta kunde ge den dödes själ tillträde till det eviga livet, i A’aru - ”Vassfältens förlovade land”. Ett hjärta tyngt av onda tankar och handlingar fördömde den döde att slukas av den demonliknande gudinnan Ammit.

Vilka var etruskerna? Eller snarare - vilka var de kvinnliga etruskerna?

I Etrurien hade kvinnor en betydligt högre och friare ställning än kvinnor i andra länder runt Medelhavet. Särskilt bland grekerna framkallade detta förakt för dessa ”lättfotade” kvinnor och deras ”svaga” män, som inte hade bättre pli på sina hustrur och döttrar. Kvinnans eget familjenamn kunde överföras till barnen. Och utöver ansvaret för barnens uppfostran och hemmet, deltog också etruskiska kvinnor i festivaler och religiösa ceremonier, närvarade vid idrottsaktiviteter, teaterföreställningar och banketter.

Kvinnor ur den etruskiska överklassen uppskattade vackra kläder och överdådiga smycken. De använde parfymer inhandlade från den öst-grekiska övärlden, som förvarandes i små behållare av keramik eller glas. I andra vackra etuier förvarades kammar av trä, elfenben och brons, tvättsvampar och små askar med färgat smink. Speglar tillverkades i brons och polerades blanka. De var runda med handtag och baksidorna var ofta inristade med scener ur den grekiska mytologin eller från vardagslivet.
Kvinnornas rikt draperade dräkter var vanligen av ylle eller linne. Vissa var korta medan andra gick ned till vristerna. Plaggen var vikta eller kantade med färgade band. De etruskiska kvinnorna gick i sandaler, stövletter eller speciella skor där tåspetsarna pekade uppåt.

Den här urnan har en gång innehållit askan av en avliden kvinna, och troligtvis är det hon som porträtteras på urnans lock. Hon är avbildad halvliggandes på en schäslong, som under en bankett. Håret är uppsatt bakom huvudet och hon är utsmyckad med diadem och örhängen. Under kvinnan på urnans botten är en version av det mytologiska väsendet Skylla avbildad. En gång var urnan målad – håret i svart och diademet i röd färg.

I november startar Medelhavsmuseet en serie föredrag och samtal på temat hotade kulturarv. Seriens teman kommer att beröra Karthago, Palmyra, Nimrud, Sandby borg och Ukraina.

Först ut handlar det om Palmyra- destruktion och rekonstruktion, kulturellt arv i konflikt.

Välkomna!

På engelska/In English: Hotade kulturarv – förstörda städer: Palmyra Denna webbplats använder kakor (cookies). Du väljer själv vilka du tillåter. Här finns mer om kakor och vad de gör.

I en dalgång i det stora kalkstensmassivet på Nilens västra sida mittemot Thebe (dagens Luxor) anlade de egyptiska kungarna från de 18-20 dynastierna i det Nya Riket (ca.1300 -1100 f.v.t) sina gravar. Platsen kallas idag Konungarnas dal och där arbetade under lång tid ett stort antal hantverkare och konstnärer med att hugga ut och dekorera de stora kungagravarna.

I närheten av gravområdet har idag den forntida byn Deir el-Medina grävts ut. Det var i denna by som hantverkarna och konstnärerna bodde och utgrävningen har gett oss en unik inblick i deras vardagsliv under flera generationer. Bland många andra fynd har man hittat tusentals skärvor av kalksten, så kallade "ostraka", med bland annat anteckningar, kvitton, räkningar och inte minst skisser och teckningar. Motiven på dessa bildostraka utgörs ofta av djur, särskilt katter och möss, varför vet man inte riktigt. Det är ofta satiriska tolkningar av den officiella kungliga konsten.

Egyptiska museet i Stockholm (som senare blev Medelhavsmuseet) fick 1935 en gåva av R.G. Gayer-Anderson bestående av dessa 150 "ostraka" med bilder.

Idag finns dessa att se utställningen "Egypten- 7000 år". Välkomna in!

Glöm inte att vi har öppet även idag, måndag, nu under höstlovet! 11.00-17.00
https://bit.ly/474KtEU

Välkommen in!

Ps. Köp årskortet digitalt innan - så slipper du kön!
https://bit.ly/3FIL0AJ

Medelhavsmuseet Denna webbplats använder kakor (cookies). Du väljer själv vilka du tillåter. Här finns mer om kakor och vad de gör.

I den gamla egyptiska föreställningsvärlden var kampen mellan ljus och mörker den centrala grundbulten. Det var alla människors uppgift att bidra till att balansen upprätthölls, så att inte mörker och kaos skulle sluka världen. Alla världens skapelser hade en roll att fylla, och djur ansågs ha en särskild förmåga att förnimma de krafter som rörde sig bakom människornas jordliga liv.

I vissa djur såg man ljusets kraft, medan andra djur förkroppsligade kaoset.

Det här lurviga lilla djuret kallas Ichneumon på grekiska, men kanske Manguster eller Mungo i mer vardagligt språk. Ibland kallas djuret ”faraokatt”. Det hör till kattsläktet, och levde i papyrusvassen nära Nilen. De jagade möss och råttor – sådana djur som gjorde skada och förstörde, och sågs därför som ljusets förkämpar. Mangustern är också bra på att jaga ormar, och därför kunde solguden ta skepnaden av en Manguster när han bekämpade kaos-ormen Apophis.

Den här bronsskulpturen föreställer en manguster ståendes på bakbenen. Den är ca 14 cm lång och daterad till ca 700-300 f.v.t. och finns att se i utställningen Egypten - 7000 år. Välkommen in att se den med egna ögon!

Vilka var etruskerna? Med hjälp av Medelhavsmuseets rika etrusksamling fortsätter vi utforska det gåtfulla folket i norra Italien som föregick romarna.

Etruskerna var tidigt kända i hela Medelhavsområdet för sin skicklighet i guldsmide. Under 600 och 500-talet f.v.t inspirerades de etruskiska guldsmederna av smycken från Grekland och Främre Orienten, men överträffade dem ofta i hantverkskvalitet och raffinerade dekorationer.

Det här fantastiska hantverket är ett etruskiskt örhänge i guld från 600-talet f.v.t. Örhänget som bara är 2,3 cm i diameter är skickligt och rikligt utsmyckat med små, små dekorationer, gjorda genom skärning, granulering och lödning. Framsidan är dekorerad med en mittrosett, åtta fyrabladiga blommor, femton små blomknoppar och fyra hörnrosetter. Baksidan är kantad av fina bårder och längs mitten löper en rad stiliserade liljeknoppar.

I museets samlingar finns flera sensationellt vackra etruskiska guldsmycken, och några av dem finns utställda i utställningen Guldrummet på museet. Missa inte Guldrummet (länk i bio) nästa gång du kommer på besök!

https://www.medelhavsmuseet.se/utstallningar/guldrummet/

fångar Kronprinsessan Victoria som invigningstalar på vernissage på Medelhavsmuseet. Detta med anledning av utställningen "Fredsmedlaren, en fotoutställning om Folke Bernadotte" som visades under hösten 2015.

Som första medlaren i FN:s historia hade Folke Bernadotte en banbrytande men samtidigt svår roll på outforskat område. Hans engagemang i en av världens mest svårlösta konflikter blev tragiskt kortvarigt. Denna utställning presenterade Folke Bernadottes roll som medlare i konflikten mellan Israel och Palestina, och de viktiga bidrag till fred och säkerhet som han lämnar till eftervärlden.

Det som sker i regionen just nu, i och runt Gaza, är inget annat än en tragedi.

I alla organiserade samhällen har det funnits behov att göra ägarmarkeringar, signera dokument eller försluta brev och förpackningar.

Redan under 3000-talet f.v.t. utvecklas sigill både i Egypten och i Mesopotamien. I Mesopotamien blev cylindersigill snabbt populära – en graverad cylinder av sten eller halvädelsten, och genomborrade för att kunna bäras i snören eller kedjor nära kroppen.
I Egypten står oftast ägarens namn på sigillet, men i Mesopotamien utvecklades gravyren till en egen konstform där bildmotiven var det viktigaste.

Först när sigillet rullas över lera blir motivet helt tydligt.
Det här ca 3 cm långa sigillet är gjort i bergkristall och kommer från staden Ur i Mesopotamien, ca 2000-tal f.v.t. Sigillet avbildar en gudinna som sitter på en tron. Ovanför hennes framåtsträckta hand svävar en månskära. Framför henne leds en figur fram av en annan gudinna. Figurens ena hand är höjd i tillbedjan. Bakom de två stående figurerna finns en inskription i två rader, som tyvärr inte längre är läsbar.

Cylindersigillet och andra föremål från Mesopotamien finns nu utställda i museets senaste utställning "BeLonging" – välkomna att se med egna ögon! Läs mer om utställningen här: https://www.medelhavsmuseet.se/utstallningar/belonging/

Vilka var etruskerna?
Etruskernas språk betraktas som något av en gåta. Det är inte besläktat med något av de andra språk etruskerna kom i kontakt med även om alfabetet härrör från det grekiska. Vi kan alltså uttala orden, men vet ofta inte vad de betyder. Dessutom är de inskriptioner som finns ofta korta och kommer nästan alltid från gravar. Inskriptionerna innehåller i regel bara den dödes namn, klasstillhörighet, yrke och ålder.

En av de längsta kända etruskiska texter har daterats till 400-talet f.v.t och utgörs av en rituell kalender som går tillbaka till äldre tider. Texten är indelad i tio sektioner med inskrifter om olika förutbestämda ceremonier som skulle äga rum på särskilda datum och platser till gudars ära.

Nästan all etruskisk skrift skrevs från höger till vänster. Man skrev på träbrickor täckta med vax, och bokstäverna ristades in med en liten spetsig pinne. Ibland skrev man på rullar av linnetyg med ett vasstrå eller en gåsfjäder doppad i bläck. Precis som med andra språk i Italien konkurrerades etruskiskan så småningom ut av latinet. Ordet ”fönster” kommer troligtvis från etruskiskan, vars latinska motsvarighet blev ”fenestra”
Den här etruskiska bägaren med inskription på undersidan finns utställd i museets studiegalleri i anslutning till Bagdad Café på museet.

Vilka var Etruskerna?
Antiken förknippas ofta med Grekland och Romarriket, men i medelhavsområdet fanns många folkgrupper som varken var greker eller romare. En grupp särskilt omgärdad av mystik är etruskerna som bebodde större delen av mellersta och norra Italien från 800-talet f.v.t. I den här serien vill vi bena i den etruskiska mystiken, och försöka svara på frågan: Vilka var etruskerna?

De tidiga etruskerna levde i små byar som utvecklades till större städer. På så sätt bildades tolv stadsstater - Lucomoniae. Deras enväldiga härskare kallades Lucomoner och valdes bland stadens aristokrater. De största städerna byggdes ofta på låga kullar omgärdade av murar. Innanför murarna fanns gatunät med bostäder, helgedomar, tempel och andra offentliga byggnader.

Under 500-talet f.v.t. nådde de etruskiska städerna höjden av sitt välstånd. De sjöd av liv. Adelns pampiga bostäder med atrium och innergårdar samsades med bostadshus, krukmakerier, smedjor, bagerier, vinförsäljare och musikanter.

Caere (Idag Cerveteri) låg vackert belägen på en vidsträckt slätt, omgiven av två vattendrag. Det var en av de rikaste och mest betydelsefulla av de etruskiska städerna. Här fanns tre viktiga hamnar och ett tempel åt gudinnan Uni som var känt över hela medelhavsområdet.

Från en av stadens välbärgade gravar kommer det här vackra förvaringskärlet i terrakotta. Det är 82 cm högt och riktigt dekorerat med lotusblommor och djurmotiv.

Vem var Akhenaton?

Akhenaton var en farao i det forntida Egypten som regerade under den 18:e dynastin, mellan cirka 1353 och 1336 f.Kr och tros ha varit mellan 10-17 år när han tillträdde. Han är mest känd för att ha förbjudit den egyptiska polyteismen (tron att det finns fler gudar än en) och avskaffat Amon-Ra som huvudgud i det forntida Egypten.

Akhenaton är också känd för sina konstnärliga reformer, särskilt den så kallade Amarnakonsten, som avvek från den traditionella egyptiska konststilen och fokuserade mer på realism och naturlighet.

Akhenatons fru var Nefertiti (1380–1331 f.Kr.), som kan ha varit medregent och möjligen dessutom ha regerat som härskare under ett par år efter sin makes död. Efter faraons död återgick landet till den gamla religionsordningen och rasande Amun-präster avlägsnade så snabbt de bara kunde alla spår av Akhenaton. Hans namn och minnesmärken försökte även utplånas av efterföljande faraoner, men hans historia har återupptäckts och studerats av moderna arkeologer och egyptologer.

Vid en utgrävning i Konungarnas dal år 1907 fann man en kunglig kista med en mumie. Namnet hade hackats bort på den förgyllda träkistan men efter CT-skanning, DNA-tester, och blodgruppsanalyser tror man att man funnit farao Akhenatons mumie.. ⁠

Man har då även sett släktskapet med Tutankhamon, Akhenatons son, tydligt.

NY UTSTÄLLNING - ÖPPNING 30 SEPTEMBER. 💥

Den hyllade och flertalet prisbelönta konstnären Michael Rakowitz tar pågående konstprojekt till Medelhavsmuseet för ett unikt möte med arkeologiska föremål från Mesopotamien.

Under den amerikanska invasionen av Irak 2003 plundrades Iraks Nationalmuseum och omkring 15 000 föremål stals. Konstprojektet "The invisible enemy should not exist" av konstnären Michael Rakowitz är ett pågående arbete i att återskapa de över 7000 föremål som fortfarande saknas.

I utställningen "BeLonging" på Medelhavsmuseet visas nu för första gången Rakowitz föremål i dialog med arkeologiska föremål från Mesopotamien ur Världskulturmuseernas samlingar.

“Tillsammans avspeglar de gemensamma erfarenheter av plats, längtar och tillhörighet. I forntid och nutid” säger curator Ninhursag Tadaros, som gör detta som sin examensutställning på Masterprogrammet i Curating Art, Stockholms Universitet.

På lördag är det officiell öppning av utställningen och Michael Rakowitz är på plats för att delta i panelsamtal och konstnärssamtal.

Läs mer om dagen här: https://bit.ly/48r003H

Välkommen på öppning av BeLonging!

Upptäck Athena: Gudinnan av visdom, krigskonst och mycket mer!

I den grekiska mytologin är Athena en av de mest betydelsefulla figurerna. Hon är en mångsidig gudinna som symboliserar visdom, klokhet, strategi, handarbete, konst, rättvisa och krigsföringstaktik. Genom tiderna har hon skyddat hjältar och förespråkat rättvisa, och hennes inflytande är imponerande.

⚔️**Symboler:** Hon avbildas ofta med hjälm, en sköld och ett spjut, vilket betonar hennes krigiska sidor, samt den vishetsfyllda ugglan som står som en symbol för visdom.

👑 **Ursprung:** Athena var dotter till ingen mindre än Zeus, kungen av gudarna, och Metis, en mäktig titan. Hon fungerade också som skyddsgudinna för den antika staden Aten, som faktiskt är namngiven efter henne.

🏛️ **Parthenos:** En monumental kolossalstaty stod i Parthenon i Akropolis, Aten från 400-talet f.v.t. till 400-talet e.v.t. - 800 år! Statyn fanns fortfarande kvar i templet så sent som under 480-talet sedan fraktades den till Konstantinopel för att pryda cirkusarenan, ett vanligt öde för många antika statyer föreställande gudar som inte förstördes under förföljelserna mot hedningarna i romarriket. Den fanns fortfarande kvar där under 900-talet, men dess vidare öde är okänt.

Funderar du någonsin över Romarriket? 🏛️

Här ser vi Julius Caesar (100 f.Kr.- 44 f.Kr.), en av de mest ikoniska och inflytelserika gestalterna i romersk historia. Genom sina militära erövringar erövrade Caesar bland annat Gallien - nuvarande Frankrike (japp det är här sagan om Asterix och Obelix utspelar sig).

År 49 f.Kr. korsade Caesar floden Rubicon med sina trupper och tände därmed startskottet för ett historiskt inbördeskrig. Det var vid denna tidpunkt han yttrade de bevingade orden "alea iacta est" - "tärningen är kastad" - vilka sedan dess blivit synonyma med ofrånkomliga beslut. Caesar segrade och utropades till diktator perpetuo (diktator tills vidare) år 44 f.Kr. Men hans politiska makt väckte missnöje och oro bland de traditionella romerska eliterna, vilket ledde till att hans öde förseglades. Caesar mördades i en konspiration iscensatt av flera senatorer, inklusive de kända namnen Brutus och Cassius, den 15 mars år 44 f.Kr.

Mordet på Julius Caesar ledde till ännu en period av inbördeskrig som till slt skulle komma att transformera republiken till ett kejsardöme, med Caesars adoptivson Augustus som ensam härskare. Caesar är också känd för sina banbrytande reformer av romersk lagstiftning och kalender (den julianska kalendern, som senare utvecklades till vår moderna gregorianska kalender). 🗓️🌍

Vill du lära dig mer om antikens fältherrar? Kom på lunchsamtal den 27 september, 12.30. Daniel Hermansson, ena halvan från Historiepodden berättar om, ur och kring sin nya bok "De kom, de såg, de segrade". Boka din biljett via länk i bio. "De kom, de såg, de segrade". Boka din biljett här: https://www.medelhavsmuseet.se/kalendarium/program/lunchsamtal-de-kom-de-sag-de-segrade/

Följ med bakom kulisserna! En lampa hade gått sönder mitt i Aija Irini montern så museets eminenta föremålsantikvarier och konservatorer ryckte ut. För att komma in i montern behövde nästan alla figurer flyttas, det vill säga närmare 1000 föremål 😅
Väl inne i montern passades det även på att tömmas lite extra så att monterglaset kunde putsas. Därefter väntade en ny överraskning, det visade sig att det var fyra lampor som hade gått sönder.
"Nu inväntar vi ett helbyte innan vi återställer, för säkerhets skull", berättar Adam som är föremålsantikvarie.
Aija Irini montern kommer därför att stå tom ett litet tag till. Fortsättning följer...